"Lango 2774"
Signerad Vasarely och daterad 1972-74 a tergo. Duk 100 x 100 cm. Verket godkänt av Pierre Vasarely den 30 november 2016.
Proveniens: Galerie Nordenhake, Malmö.
Verket godkänt av Pierre Vasarely den 30 november 2016.
Galerie Nordenhake, Malmö.
Karl-Erik Johanssons samling.
Karl-Erik Johansson, "Samla sitt liv - konstälskarens bilderbok", Bokförlaget Arena 2010, sid 258, avbildad sid 259.
Efter att den ungerskfödde Victor Vasarely flyttat till Paris 1930 arbetade han framgångsrikt som grafisk formgivare och undersökte systematiskt det optiska och känslomässiga omfånget hos de olika grafiska teknikerna. Detta ledde till ökad förståelse för den geometriska formen och hur den kunde framkalla en sinnlig uppfattning av rymd, materia och energi. Vasarely utvecklade sin egen form av geometrisk abstraktion som han varierade i oändlighet och skapade olika optiska mönster med kinetisk effekt. Han skapade galler där geometriska former arrangerades i fluorescerande färger på ett sådant sätt att ögat uppfattade en fluktuerande rörelse. Vasarelys nyskapande konst var ett viktigt bidrag till utvecklingen av Opkonst-rörelsen som han och bland annat Josef Albers utgjorde navet i.
I det aktuella katalognumret ”Lango 2774” har Vasarely lyckats förmedla tre dimensioner på en plan yta och skapat en ny sorts trompe l’oeil. Kompositionen består av fyra gulblå upphöjningar som glider nedåt i en svartblå kryssformad dal som med sin storlek på 1 x 1 meter gör ett slående intryck på betraktaren.
Victor Vasarely föddes 1906 i Ungern och dog 1997 i Paris, Frankrike. Han var målare och grafiker och verkade främst i Frankrike. I hans krets återfinns både Wassily Kandinsky, Walter Gropius och Piet Mondrian. Han började studerade på akademien Podolini-Volkmann i Budapest och sedan på Alexandre Bortnyik's akademi "Mühely", vilken också kallas för Budapests Bauhaus. Vasarely skapade flera kända bildserier så som Vonal, Vega och Gestalt. Serier med geometriska bilder där han leker med vår avståndsuppfattning och skapar en kinetisk energi, använder sfäriska förvrängningar för att skapa polykroma figurer och använder hexagoner för att skapa tredimensionella former som förvirrar betraktaren. Han slog igenom internationellt 1965 med utställningen “The Responsive Eye” på New York’s Museum of Modern art.
Läs mer