"Stilleben med blå variationer"
Signerad Axel Nilsson. Utförd omkring 1938. Duk 120 x 130 cm.
Marabousamlingen, Sundbyberg/Upplands-Väsby (Inköpt direkt av konstnären 1968).
Kraft Foods Sverige AB, Upplands-Väsby.
Privat samling.
Axel Elvin, "Axel Nilsson", 1970, omnämnd sid 142, avbildad sid 140.
Ragnar von Holten, "Konsten på Marabou", avbildad samt omnämnd sid 50.
Axel Nilssons "Stilleben med blå variationer" från omkring 1938 är konstnärens största stafflimålning och intar därmed en särställning inom hans produktion. Axel arbetade med stilleben-genren flitigt redan under hans år vid Smedsudden under det tidiga 1920-talet och han fortsatte att arbeta med dem under hela sitt liv. Särskilt under 1930-talet kom han att bemästra genren då kompositionerna tillägnades en skarp naturalism och perspektiven vidgades. Axel Elvin skrev i sin bok "Axel Nilsson" 1970: "Under 1930-talet blommar Axel Nilssons stillebenkonst upp för fullt. I dubbel bemärkelse kan man säga. Ty i dessa verk är blommor nästan undantagslöst ett tema, om också andra föremål kan få vara med".
"Stilleben med blå variationer" är med största sannolikhet målad i Nilssons bostad sju trappor upp i Stadsgården 10, en lägenhet i den nybyggda byggnaden som hade blivit färdigt samma år som den intill liggande Slussen. Han flyttade in i våningen 1936. Ragnar von Holten beskriver auktionens målning i "Konsten på Marabou". "Genom att fördela uppställningen av föremål på två bord och avdela fondväggen med ett mörkt draperi uppnår Nilsson en växelverkan mellan mörkt och ljust, förgrund och bakgrund. De olika blå tonerna tränger fram: från fondväggens ljusblå mot förgrundsdukens mellanblå - och däremellan sträcker sig den blåvitrutiga duken som en gränslinje. Blått är egentligen en kall färg, och därför har konstnären som kontrast låtit krukor, servietter, flaskor och vaser tävla varandra i fråga om koloristiskt värme - från solgult till tegelrött och chokladbrunt. På så sätt för han in dramatik och rörelse i en för övrigt helt statisk komposition".
Axel Nilsson var en svensk bildkonstnär född på Gotland. Han studerade vid Tekniska skolan och Konstakademien i Stockholm. Nilsson brukar tillsammans med Hilding Linnqvist och Eric Hallström räknas till de stora svenska naivisterna under 1910-1920-talet. Nilsson tillhörde ”Smeduddskolonin”, var medlem i Färg och Form och knuten till Gösta Olson på ”Svensk-Franska Konstgalleriet”. Nilssons konstnärskap brukar betecknas som lyriskt och hans motiv är ofta självporträtt, interiörbilder, Italienska landskap och nakna figurer. Hans kraftiga penselföring i dämpad kolorit ger ett harmoniskt uttryck och är kännetecknande för Nilsson. Han skiljde sig från de övriga naivister genom att inte knyta an till litteraturen. Han var sparsam både med detaljerna och med de naiva förvridningarna och lät gärna människor spela huvudrollen i målningarna. 1920-22 bodde han i Sjövillan på Smedsudden vid Riddarfjärden. Där utvecklades det realistiska måleriet, som senare blev så betecknande för honom. Som motiv valde han gärna det som fanns i hans närmste omgivning, utsikter, interiörer och stilleben, som han återgav med verklighetens ljus.
Läs mer