Ivan Ivarson
För konditionsrapport kontakta specialist
Järntorget, Göteborg.
Signerad Ivarson. Duk 48,5 x 46 cm.
Proveniens
Inköpt direkt från konstnären.
Därefter i arv till nuvarande ägare.
Övrig information
Ivarson var en oerhört hårt arbetande konstnär, kanske den av de så kallade göteborgskoloristerna som mest metodiskt och noggrant omarbetade och omprövade sin konst. Ivarson lämnade få upplysningar om sin konst och sitt sätt att arbeta men klart är att han ständigt förändrade sina målningar. Den ständigt pågående arbetsprocessen och den måleriska strävan resulterar i ett starkt expressionistiskt måleri som skiljer sig drastiskt från valandskamraternas och den svenska 30-talskonsten över lag. Ivarson besatt ett alldeles unikt målarsinne. Hans dukar är utåtriktade och uppfodrande i sitt anslag. Talande är citatet som Arne Stubelius, Ivarsons mentor, ofta nämnde;
”Ja nu är den kanske vacker, men det är inte det den ska vara. Nu ska jag grisa ner den ett slag. Den ska ner först – ända ner i helvetet-innan den kommer upp igen. Annars står den sig inte.”
Under de inledande åren på 1930-talet huserade Ivan Ivarson under vintrarna i centrala Göteborg. Han målade bl a från ateljé i Skeppbrohuset, i Herziahuset och Rialto och många av hans härligt skarpt koloristiska stadsvyer tillkom under denna period.
Konstnär
Ivan Ivarson var den mest lidelsefulle färgdyrkaren bland Göteborgskoloristerna. Omkring 1930 hade han nått fram till sitt intensiva och personliga färgspråk, skrivet på duken med snabba, breda, formskapande penseldrag. De dominerande färgerna, blått och rött, drev han upp till obeskrivlig lyskraft. Blommor i vas eller kruka, ibland invid en fönsterutsikt, blev hans återkommande favoritmotiv. När han 1928 fick låna Carl Kylbergs ateljé i Helsingör utvecklades hans kolorit från en dämpad, känslig gråskala till milda, rena färger i gult grönt och blått. Mot slutet av sitt liv, då han i Frankrike målade snabba naturintryck, införde han svart som dittills hade saknats i hans färgvärld.
Läs mer