"Solen går ner den 12 okt 2004 1809"
Signerad Andreas Eriksson och daterad Medelplana 2004 a tergo. Akryl på D-bond, MSA lack, 151 x 104 cm.
Andreas Erikssons stora genombrott kom när han representerade Sverige på Venedigbiennalen 2011. Där valde han att understryka samspelet mellan ute och inne, natur och arkitektur genom att låta de befintliga grova trädstammarna i paviljongens mitt samspela med målningarna och med de små bronsskulpturerna föreställande mullvadshögar och döda fåglar som var utplacerade på golvet. Sedan dess är Andreas Eriksson ständigt efterfrågad till utställningar både inom och utanför Sverige.
Andreas Eriksson började på Konsthögskolan redan som 18-åring (1993). Efter sin utbildning bosatte han sig i Berlin, där han gjorde snabb karriär och bland annat arbetade som assistent åt konstnärerna Olav Christopher Jenssen och Tobias Rehberger. Sedan han plötsligt drabbats av elöverkänslighet tvingades han förändra sitt liv radikalt och flytta ut på landet vid Kinnekulle.
2004 visades utställningen ”Exposition-Peripeti” med verk av Andreas Eriksson på Galleri Magnus Åkerlund i Malmö. Verken från denna period speglar frågor om utanförskap, identitet och individens ensamhet och isolering från samhället. Eriksson arbetar med motiv ur vardagen, ljus möter skugga och bilderna framträder långsamt för betraktaren. Titlarna är prosaiska och anger tids- eller positionsbestämningar: "Solen går upp 8.34 7 oktober i ateljén 2004" eller "Bil passerar kl 12.37 den 6/4 2004".
Hans första institutionella separatutställning ägde rum på Bonniers Konsthall våren 2014. Utställningen blev en kritikersuccé och turnerade vidare till Trondheim Kunstmuseum, Centre PasquArt, Schweiz och Reykjavik Art Museum. I Stockholm är Eriksson aktuell med den väldiga målningen ”Stenbrottet” som kommit på plats i entrén till Nya Karolinska Solna (NKS). Erikssons målning mäter 11×6,5 meter och är monterad på kortsidan av ett enormt hisschakt som löper genom huskroppen.
Kommande utställning på Stephen Friedman Gallery, London, 28 april 2018 - 26 maj 2018.
Andreas Eriksson är en svensk konstnär, född 1975 i Lidköping. Eriksson utbildade sig vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm mellan 1993 och 1998, och arbetar med flera olika tekniker i sitt konstnärskap som måleri, fotografi, skulptur, textil och grafik.
Ett återkommande tema i Andreas Erikssons verk är närvaron av naturen; ljuset över ängarna, skogarna och bergen formas till strukturer, färgblock och organiska formationer. Ofta framträder en motivbild som kan tolkas som landskap, något som rör sig mellan figurativt och abstrakta rumsligheter. Eriksson menar dock att de mustiga och närmast skulpturala verken lika gärna kan ses som något annat än tolkningar av naturen; som inre, diffusa landskap där betraktaren kan uppehålla sig.
Efter en tids arbete i Berlin bor Andreas Eriksson numera i Medelplana på Kinnekulle i Västergötland. 2011 representerade han Sverige i Venedigbiennalen med Fia Backström. Eriksson finns även representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum, Moderna museet i Stockholm, Nasher and David J. Haemseigger Collection of Contemporary Art i USA, Sara Hilden Art Museum i Finland och Louisiana Museum of Modern Art i Danmark. Han blev ledamot av Konstakademien år 2014.