Niki de Saint Phalle

Niki de Saint Phalle blev genom sitt förhållande med Jean Tinguely i början av 1960-talet medlem i den konstnärliga gruppen Nouveaux Réalistes med kopplingar både till dadaism och popkonsten.

Niki de Saint Phalles Nana-skulpturer dyker upp för första gången 1964 efter att hon inspirerades av sin gravida väninna Clarice Rivers. Till att börja med är skulpturerna gjorda av garn, papier-maché och ståltråd, senare utför Saint Phalle dem i polyester. Det är kurviga, färgglada kvinnofigurer som är lyckliga, befriade gudlika kvinnor vilka förebådar en ny matriarkalisk era. Saint Phalle utför också flera Nanas målade i svart och vitt som en reaktion på the Civil rights movement i USA och som ett uttryck för konstnärens mening att alla kvinnor är gudinnor, oavsett färg.

Den ultimata Nana var HON, en monumental liggande figur som Saint Phalle gjorde tillsammans med Jean Tinguely och P O Ultvedt och som ställdes ut på Moderna Museet i Stockholm 1966. HON var en symbol för den självständiga Nana och var en katedral som rymde en hel utställningshall. Saint Phalle ansvarade för utsidan och de övriga två för insidan. Genom denna drygt 20 meter långa jättekvinnas sköte vandrade publiken in till en fantastisk värld med biograf, en bar, en rutschkana och olika rörliga skulpturer.

I dag står skulpturgruppen Paradiset, med monumentala Nanas, utanför Moderna museet. Verket skapades till världsutställningen i Montreal och skänktes därefter till museet.