Gösta Adrian-Nilsson

Gösta Adrian-Nilsson (GAN) är mest känd som den egensinnige pionjären för futurismen och kubismen i svensk konst. Han var också den stränge geometrikern, som deltog med flera plangeometriska målningar i Otto G. Carlsunds postkubistiska utställning Art Concret under Stockholmsutställningen 1930. GAN var också en stark inspiratör för de unga halmstadsmålare, som 1929 bildade den postkubistiska Halmstadgruppen, vars sex medlemmar under första delen av 1930-talet successivt övergick till ett surrealistisk bildspråk. Kring mitten av 30-talet följde läromästaren i viss mån efter sina forna adepter och växlade över till en mycket personlig form av surrealism.

I januari 1935 deltog GAN och Halmstadgruppen i den av Vilhelm Bjerke-Petersen arrangerade internationella utställningen Kubisme-Surrealisme på Den Frie i Köpenhamn. I utställningen deltog hela surrealistkretsen i Paris, och surrealisthövdingen André Breton medverkade själv med ett långt förord i katalogen. GAN recenserade utställningen i tidskriften Konstrevy, givetvis utan att nämna sig själv. Hans skarpa blick för originalitet gjorde att han skrev särskilt uppskattande om den unge danske konstnären Wilhelm Freddie, den mest outrerade surrealisten i Skandinavien.

Trots den insikt i surrealismen som GAN hade visat med sin skarpögda recension, var det egentligen först med utställningen Surrealism i Norden i Lund 1937 som han själv framträdde med en övervägande surrealistiskt betonad kollektion. Titlar i katalogen som Förgängelse, Eruptioner, Metamorfos vid stranden och Submarin vittnar om att hans konst nu är inne på ett nytt spår. Dessutom hade han i sitt surrealistiska måleri börjat använda en ny teknik, som han själv kallade temperaakvarell, en speciell legering av täckande och vattenlösliga färger. Det submarina motivet varierades i flera kompositioner och även i målningen Bläckfiskar, som ingick i hans separatutställning i Gummesons konsthall våren 1938.

Bläckfiskar framställer två bläckfiskar mot en bakgrund av flera horisontala färgskikt i rödbrunt, blått och turkos. Den större bläckfisken avtecknar sig som en monstruös grå och vit varelse mot de turkosa och blå skikten och sträcker ut sina armar med sugskålar mot olika håll. Snett nedanför tycks en mindre, bruntonad bläckfisk sträcka sina tentakler upp mot den större bläckfisken. Kanske har GAN tänkt sig att de båda bläckfiskarna skall ses som hane och hona i ett slags parningsdans? Längst nere till höger balanserar en mindre och mera diffus figur upp de båda bläckfiskarnas rörelser. Från bottenskiktet sträcker sig ett par organiska växter vertikalt upp genom målningen, diskreta symboler för fruktbarhet och växande.

Bläckfiskar är en smått fantastisk och spöklikt suggestiv målning. Det är ingen tillfällighet att GAN i sitt surrealistiska måleri gärna använde sig av fantasifulla submarina motiv, som kan ses som en inre rymd av undermedveten karaktär. Redan i Den gudomliga geometrien 1922 hade GAN f.ö. talat om ”det undermedvetnas mystiska sfär”, och i en målning som Rökarens huvud från samma tid i Paris hade han i varje fall tangerat surrealismen.

1938 utförde han sina mest kända surrealistiska målningar, Vindsröjning samt den stora Komposition, som hängde i hallen i hans bostad vid Bastugatan. Året därpå sammanfattade han sin syn på surrealismen i artikeln ”Surrealistisk självdeklaration”, som publicerades i Dagens Nyheter den 30 augusti 1939. Två dagar senare anföll Tyskland Polen, Andra världskriget blev ett faktum och Europa fick annat att tänka på än surrealismen.

Med viss distans till surrealismen skriver GAN bland annat följande i sin artikel:
”Den populära uppfattningen att surrealismen skulle vara en sorts reportage av drömmar, en på duken nedkastad addition av bisarra bilder, håller ej streck. Vilken roll drömlivet spelat och spelar inom konsten skulle det vara för omständligt att här gå in på – i det måleri som här behandlas spelar även det undermedvetna en avgörande roll, liksom minnesbilden av någon dröm kan dominera i vad man för stunden bokstavligen kan kontrollera med ögat.”

Jan Torsten Ahlstrand
Konsthistoriker och GAN-expert

Lund 31.8.2017.