"Mallorca I"
Signerad och daterad Erik Olson Mallorca 1929. Pannå 63 x 116 cm. Originalram.
Greve Lennart Bernadotte, Stockholm.
Filmproducent Olle Nordemar, Stockholm, gåva från ovanstående.
Folke Holmér, Erik Lindegren, Egon Östlund: "Halmstadgruppen", Stockholm 1947, avbildad illustration 58.
Viveca Bosson, Folke Holmér, Erik Lindegren & Egon Östlund: "Halmstadgruppen", Stockholm 1970 (omarbetad upplaga av 1947 års version), nr 86.
Viveka Bosson: "Erik Olson - En sökares vandring", del II, 2001, avbildad sid 24.
Prins Eugens Waldemarsudde: "Erik Olson - En sökares drömmar och visioner", utställningskatalog Stockholm 2011-2012, avbildad sid 63.
Erik Olson reser till Paris 1924 och börjar studera för Fernand Léger. Han gör även flera studieresor runtom i Europa där han bekantar sig med de äldre mästarna Giotto och Cimabue samt samtida konstnärer som Kandinsky. Efter att ha varit hemma i Sverige för att skaffa mer pengar återvänder Olson till Paris 1927 och fortsätter utforskningen av konstscenen i Paris. Nu är det mer purister som Piet Mondrian och Christian Berg som inspirerar. Lèger låter Olson bli en av sina personliga medarbetare och han får även ställa ut som ende skandinav på utställningen ”Mondrian, De Stijl, and their impact” på Marlborogh Gallery i New York 1964. Utöver denna utställning ställer Olson ut regelbundet i Paris tillsammans med Otto G. Carlsund och Christian Berg. I november 1928 ställde trion ut i Göteborg tillsammans med GAN. Med anledning av denna utställning skrev Jan Torsten Ahlstrand följande i SDS 1986: "Det var ingen tillfällighet att GAN till medutställare i Göteborgs konsthall 1928 valde Christian Berg, Otto G. Carlsund och Erik Olson - de främsta i den tidens svenska avantgarde."
Den aktuella målningen blev till efter Olsons giftermål med konstnären Solveig Sten-Nilsson 1929. Parets bröllopsresa gick genom Spanien och fortsatte till Valldemosa på Mallorca. Olson försöker i sina verk från den här perioden få fram en känsla av ändlöshet: "Jag kallar det själv ett problem med fjärde dimensionen då min bild - förstorad - av åskådaren faktiskt fordrar ett visst tidsmonument för att ögat skall kunna överblicka tvenne skarpt accentuerade former. Det roar mig att laborera med nya uttryckssätt - att uppdela bildytan nästan oharmoniskt, såsom t.ex. att upplägga formerna i ett system av varandra tangerande spetsar - eller att arbeta med vitt skilda objekt, fragmentartat och transparent skärande varandra". (Utdrag ur brev från Erik till Egon Östlund den 4/3 1929).
Hemresan går genom Toledo och Madrid innan paret i början av april åter är i Paris. Resan får stor betydelse för Olson som upplever en nytändning och ett friare förhållningssätt till det egna uttrycket. Han fortsätter att måla motiv från Mallorca. I slutet av juli skriver Erik till Egon: "Jag vet knappast om jag nu längre gör skäl för namnet kubist. Det är egentligen alltsedan min tyfoidsjukdom jag helt kastat om min form och blivit friare i rytmen. Det är frukterna av spekulationerna mellan lakanen... kompletterade av arbetet under vistelsen på Mallorca. Den rullande form jag nu laborerar med har i mina allra senaste arbeten drivit mig till en motsvarande behandling av färgytan. Jag har t.ex. snart avslutat en stor tavla - en ovalkomposition av samma ämne som Mallorca I. Här har jag sökt ge färgen en levande struktur och ondulerat ytan för att undgå affischverkan som det lätt blir genom ytmåleri…"
Målningen Mallorca I från 1929 är ett betydande och omskrivet verk av Erik Olson från perioden då han intog en unik position bland svenska konstnärer på den internationella konstnärsscenen.
Nedan följer en dikt av Erik Lindegren till målningen Mallorca från 1929:
mitt vattenomflutna hjärta speglas i en gravsten
det murar en port mellan en kvinna i var osynlig vågskål
och ett fönster som inte vill låta sig bländas av himmel och hav
jag gjorde ett tvärsnitt genom grönt och blått
och såg svart mull och ett fruktkötts vita tålamod
fann en daglig brunn och en rolöst jordad längtan
Erik Olson föddes 1901 och växte upp i en enkel sjömansfamilj i Halmstad. Redan i unga år visste han att han ville bli konstnär, 1915 bildar han gruppen Gnistan tillsammans med brodern Axel Olson och kusinen Waldemar Lorentzon. Hans debut sker vid en amatörutställning i Halmstad 1919 då han upptäcks av konstkännaren Egon Östlund som förmedlar kontakt med konstnären Gösta Adrian Nilsson (GAN). Mötet med GAN påverkar honom starkt, då denne stöttar Erik och vidgar hans horisonter mot den europeiska avantgardekonsten. 1924 kommer Erik Olson till Paris där han ingår i Fernand Légers första elevkull på Académie Moderne. Han bosätter sig i Paris mellan 1927 och 1935 och är en bidragande faktor till att föra in surrealismen i Norden. I den franska huvudstaden ställer han ut med den konkretistiska gruppen Cercle et Carré och han deltar i flera av de stora internationella konkretist- och surrealistutställningarna världen över, bl.a. med Mondrian i New York 1964 som enda representant från Skandinavien. 1935 går flytten till Danmark där han blir medlem av en dansk surrealistgrupp i Köpenhamn. 1940 blir hans konst svartlistad av nazisterna och sommaren 1944 flyr Erik Olson det tyskockuperade Danmark och för att bosätta sig i Halmstad, där han ställer ut med Halmstadgruppen, vars medlem han varit sedan 1929. Präglad av surrealismen byggde Erik Olson broar till det undermedvetna, till drömmarnas och visionernas land. Under 1930-talet ser flera av hans mest visionära verk dagens ljus och under 1960- och 70-talen återkommer stråk av surrealism i hans konst i extatiska och erotiska rymdfärder, nyuppfunna mytologiska gestalter och labyrintiska rymder med så kallade "omöjliga perspektiv". 60-talets apokalyptiska orosmoln och flodvågor förvandlas under 70-talet till skimrande ljusmålningar, vilka inspirerades av tidvattnet och rymden i Bretagne. 1971 fick han Prins Eugen-medaljen som delas ut för "framstående konstnärlig gärning". Erik Olson avled 1986.
Läs mer