Erik Olson

Erik Olson reser till Paris 1924 och börjar studera för Fernand Léger. Han gör även flera studieresor runtom i Europa där han bekantar sig med de äldre mästarna Giotto och Cimabue samt samtida konstnärer som Kandinsky. Efter att ha varit hemma i Sverige för att skaffa mer pengar återvänder Olson till Paris 1927 och fortsätter utforskningen av konstscenen i Paris. Nu är det mer purister som Piet Mondrian och Christian Berg som inspirerar. Lèger låter Olson bli en av sina personliga medarbetare och han får även ställa ut som ende skandinav på utställningen ”Mondrian, De Stijl, and their impact” på Marlborogh Gallery i New York 1964. Utöver denna utställning ställer Olson ut regelbundet i Paris tillsammans med Otto G. Carlsund och Christian Berg. I november 1928 ställde trion ut i Göteborg tillsammans med GAN. Med anledning av denna utställning skrev Jan Torsten Ahlstrand följande i SDS 1986: "Det var ingen tillfällighet att GAN till medutställare i Göteborgs konsthall 1928 valde Christian Berg, Otto G. Carlsund och Erik Olson - de främsta i den tidens svenska avantgarde."

Den aktuella målningen blev till efter Olsons giftermål med konstnären Solveig Sten-Nilsson 1929. Parets bröllopsresa gick genom Spanien och fortsatte till Valldemosa på Mallorca. Olson försöker i sina verk från den här perioden få fram en känsla av ändlöshet: "Jag kallar det själv ett problem med fjärde dimensionen då min bild - förstorad - av åskådaren faktiskt fordrar ett visst tidsmonument för att ögat skall kunna överblicka tvenne skarpt accentuerade former. Det roar mig att laborera med nya uttryckssätt - att uppdela bildytan nästan oharmoniskt, såsom t.ex. att upplägga formerna i ett system av varandra tangerande spetsar - eller att arbeta med vitt skilda objekt, fragmentartat och transparent skärande varandra". (Utdrag ur brev från Erik till Egon Östlund den 4/3 1929).

Hemresan går genom Toledo och Madrid innan paret i början av april åter är i Paris. Resan får stor betydelse för Olson som upplever en nytändning och ett friare förhållningssätt till det egna uttrycket. Han fortsätter att måla motiv från Mallorca. I slutet av juli skriver Erik till Egon: "Jag vet knappast om jag nu längre gör skäl för namnet kubist. Det är egentligen alltsedan min tyfoidsjukdom jag helt kastat om min form och blivit friare i rytmen. Det är frukterna av spekulationerna mellan lakanen... kompletterade av arbetet under vistelsen på Mallorca. Den rullande form jag nu laborerar med har i mina allra senaste arbeten drivit mig till en motsvarande behandling av färgytan. Jag har t.ex. snart avslutat en stor tavla - en ovalkomposition av samma ämne som Mallorca I. Här har jag sökt ge färgen en levande struktur och ondulerat ytan för att undgå affischverkan som det lätt blir genom ytmåleri…"

Målningen Mallorca I från 1929 är ett betydande och omskrivet verk av Erik Olson från perioden då han intog en unik position bland svenska konstnärer på den internationella konstnärsscenen.

Nedan följer en dikt av Erik Lindegren till målningen Mallorca från 1929:
mitt vattenomflutna hjärta speglas i en gravsten
det murar en port mellan en kvinna i var osynlig vågskål
och ett fönster som inte vill låta sig bländas av himmel och hav
jag gjorde ett tvärsnitt genom grönt och blått
och såg svart mull och ett fruktkötts vita tålamod
fann en daglig brunn och en rolöst jordad längtan