Carl Fredrik Reuterswärd

"CFR arbetade med många alias ända till hjärnblödningen 1989, då han slutligen blev sig själv och ingen annan. En av höjdpunkterna i detta internationella maskspel var då han byggde upp konsthandlaren Arnold Forel Pratt-Müllers fiktiva imperium, mannen vars innovation var att lyfta konstnärers töjbara signaturer från själva konstverket och sälja dem separat, ju större desto dyrbarare. CFR genomförde en rad anmärkningsvärda projekt med denne Pratt Müller på konstscener världen över. Ett av de mest anmärkningsvärda var den stora utställningen Caviart, som bland annat visades på Otis Art Institute 1983. Den glassiga katalogen, ”Caviart The Ultimate Selection from the Pratt-Muller Empire”, är ironiskt prydd med högar av sedlar och mynt[...]
CFRs lek med roller, denna kritik av konsthandeln och detta granskande av konstens kärna är en parallell till vännen Marcel Duchamps verk. Detta underströks också med adekvata ordvitsar av Caviart-katalogens essäist, Dore Asthon, den namnkunniga amerikanska kritikern och konstprofessorn på Cooper Union: ”Somewhere in all of these conondrum there is a line, surprisingly a straight line, leading always to the Pascal-like universe whose center is everywhere and circumference nowhere. Or whose circumference everywhere and center nowhere. Like Duchamp, his standard stoppage is an oeuvre dard..” [...]

Thomas Millroth