Bernard Buffet

”La peinture, on n’en parle pas, on ne l’analyse pas, on la sent”
Fritt översatt: ”Målningen, den pratar man inte om, analyserar den inte, man “känner av den” – orden är Bernard Buffets egna och beskriver hur man kan närma sig hans måleri. Oavsett om han målar landskap, stilleben eller porträtt finns en direkt uppfordrande ton som tvingar betraktaren att konfronteras med verkligheten. Motivet ”Nature Morte”/”Blomsterstilleben” är gammaldags och snudd på trivialt. Blomsterstilleben har målats i mängd sedan 1600-talet och framåt ofta med tungt symboliskt innehåll. Bernard Buffets blomsterstilleben kan tyckas vara fjärran från de holländska 1600-talsmästarnas praktuppsättningar men där finns en klar koppling – människans existentiella tillvaro och de ”immobila objekt” som befolkar densamma. Där det äldre måleriet excellerar i trompe l’oeuil och raffinerat detaljstudium bjuder Bernard Buffet på expressionism och ”aggression”. De svarta ruggade linjerna som är så karakteristiska för konstnären bildar en fartfylld, snudd på explosiv komposition. Det svarta, linjära ”krockar” med blombladens färger som uppkäftigt tar sin plats utanför den skarpa svarta linjen. Dynamiken som uppstår är slående! Det tidiga 1900-talets konkretister och suprematister revolutionerade sättet att arbeta med dukens yta, men hos Bernard Buffet blir duken aldrig enbart en spelplan för linjen. Hans målningar saknar förvisso oftast för - och bakgrund och det är spelet mellan linjerna och färgen som får betraktaren att ana ett rum. Den tomma ytan förstärker det emblematiska draget. Det säregna med Bernard Buffets målningar är att han lyfter fram de enskilda objekten och låter dem ta en dominerande plats, förstärkt av deras framträdande i total isolation. Detta skapar en dubbelhet i bilden – där finns både igenkännande drag och främmande delar. Ytans objektiva verklighet, det minimalistiska illusionstricket – ”blommor i vas” är mycket speciellt. Tveklöst känner man alltid igen en målning av Bernard Buffets – i likhet med Andy Warhols ikoniska bilder – och båda konstnärerna kan räknas till efterkrigstidens stora pionjärer. Deras uttryck låg rätt i den traumatiserade efterkrigstiden och banade väg för helt nya konstuttryck.
Bernard Buffet föddes 1928 i Paris och han växte upp i en välbeställd borgerlig miljö. Trots begåvning var hans skolgång var inte särskilt lyckosam och studierna tycks ha förfallit honom tråkiga. Det enda ämne han visade något intresse för var naturvetenskap som gav honom talrika uppslag till sitt tecknande och han gjorde mängder av skisser av plantor och djur. Intresset för det precisa, objektiva, ingående studiet av ett föremål är ett genomgående drag i hans måleri och grafik. Någon examen räckte det emellertid inte till varför Bernard istället uppmuntrades att söka andra vägar. Han skrev in sig vid en tecknarskola och lyckas som 15-åring med inträdesprovet till Ecole Nationale Supérieure des Beaux-Arts. Han skolades några år i Eugene Narbonnes ateljé där han förutspåddes en lysande framtid. 1945-46 går Bernard Buffet vidare på egen hand – i efterkrigstidens Frankrike är konstandan ganska resignerad och tillbakablickande. Bernard Buffets konstnärskollegor beundrade Picasso men själv ville han säga och se något annat. Det var nu han började utveckla sin karakteristiskt vresiga och kärva stil som bröt totalt med det rådande figurativa måleriet och likaså dåtidens abstrakta måleri. De starkaste och mest betydelsefulla verken i konstnärens produktion anses vara utförda mellan ca 1945-65 och från denna period är även auktionens målning, om än i slutet av den samma, daterad 1964. Under det sena 1960-talet och det tidiga 70-talet målar Bernard Buffet gärna landskap företrädelsevis vattenlandskap, hamn- och kanalvyer är motiv som ofta återkommer. Färgsättningen går åt ett lite mjukare tonläge och kontrasterna är inte lika knivskarpa. Bernard Buffets konstnärsliv var tämligen lyckosamt och han kunde leva gott på sitt måleri. Dock fick hans liv en tragisk och dramatisk utgång. Han drabbades i det sena 1990-talet av Parkinsons sjukdom vilket gradvis försämrade hans förmåga att teckna och måla. Då sjukdomen slutligen gjort honom arbetsmässigt oförmögen tog han sitt liv den 4 oktober 1999 i sin ateljé belägen i Domaine de la Baume i närheten av staden Tourtour .
I det franska konstlivet efter 1945 blev Bernard Buffet var något av ett ”enfant terrible” – han fick mycket tidigt, redan i 20-årsåldern, stora kommersiella framgångar, delvis tack var sin livslånga vänskap med galleristen Maurice Garnier. Konstpubliken gillade hans ”brutala nyrealism” och ”medeltida hantverksmässighet” men den franska kritikerkåren var inte lika övertygad eller imponerad. Tidskriften Der Spiegel beskrev vid ett tillfälle Bernard Buffet så som ”mannen med den guldhanden som blev 1900-talets mest hånade och utskällde, en paria bland kritikerna”. Det hindrade emellertid inte att han 1955 efter en omröstning sammanställd av tidskriften ”Connaissance des Arts” blev utsedd till nummer 1 av de ”10 mest framstående efterkrigskonstnärerna”! Han invaldes i L’Academie des Beaux Arts 1974 och emottog under sin levnad flera betydande utmärkelser, bl a Chevalier de la legion d’Honneur. Bernard Buffet är en internationell storhet och hans verk har ställts ut på många olika platser. Måleri och grafik av hans hand återfinns i samlingar över hela världen. Stort intresse för hans verk finns bl a i Japan. Där finns även den största enskilda samlingen av Bernard Buffets verk, grundat av den japanske konstsamlaren Kiichiro Okanos (1917-1995). Okanos kom i kontakt med Bernard Buffet och hans konst redan under 1950-talet och började systematiskt samla verk av den samme. Det lär finnas ett fåtal originalverk av Bernard Buffet i Sverige, Moderna Museet har ett verk i sin ägo och det är ytterst ovanligt att oljemålningar av ”Bouquet de fleurs” karaktär når den skandinaviska auktionsmarknaden.