Karin Mamma Andersson

De så typiska tomma rummen i Karin Mamma Anderssons konstnärskap, här en avbildning av en till synes helt vanlig barnkammare visar sig vara en plats som hemsökts av ensamhet och destruktion. Hennes värld vidgar sig hela tiden, bilden öppnar sig och vi förstår att rummet är vägen in i något mycket större.

”En vanlig barnkammare: på byrån står leksaksfigurer uppställda, på golvet ligger byggklossar utströdda. Mitt bland dem reser sig ett torn av fyra större cylindrar, en motsvarighet till detta kan vi urskilja i korgstolen med två runda sittkuddar ovanpå varandra – spår av ett barns lek. Vid ett första ögonkast tycks subjektet uppfyllt av den leda som Mamma Andersson uppskattar så mycket – om det inte vore för den speciella koloreringen som gör att det hela verkar dystert och samtidigt från en hemlighetsfull laddning. Golvet är helt och hållet svartmålat, en kuslig svärta utan gräns, nästan bottenlös. Till och med några av byggklossarna är färgade på detta vis på ovansidan. Och ytterligare en detalj drar till sig uppmärksamheten: den övre kanten på den andra av de cylindriska byggklossarna, som är staplade som ett torn, bildar tillsammans med golvets gräns en exakt linje. Det som egentligen är ett anatema i rumslig gestaltning blir här till ett indicium på fångenskap. Genom denna obetydliga detalj faller känslan av rymd tillbaka till bildens yta.” Elfriede Jelinek (Karin Mamma Andersson, Dog Days)

Karin Mamma Andersson är en av våra mest uppskattade samtida konstnärer. Hon fick sitt internationella genombrått på Venedigbiennalen 2003 och är idag representerad av flertalet gallerier. År 2006 tilldelades hon första pris av Carnegie Art Award och följande år hade hon sin första separatutställning på Moderna Museet i Stockholm, som turnerade vidare till Helsingfors och London. Därmed var den stadiga grunden lagd för Anderssons fortsatta karriär.

Karin Mamma Andersson har sagt att hon tycker om teaterföreställningar, men att hon föredrar dem utan skådespelare. Och i hennes målningar ser vi ofta tomma rum, eller öde landskap. Vi får en känsla av att något redan har hänt, eller kommer att hända. Andersson förskönar inte sina interiörer, det är inget hemma hos-reportage som visas upp utan platser som är till för att levas i. Där råder en kreativ oordning. Byrålådorna är utdragna, träklossar ligger på golvet, trasmattan har korvat sig på linoleumgolvet.

På Karin Mamma Anderssons första separatutställning på ett museum i USA år 2010 ställdes målningen "Childhood" ut på Aspen Art Museum, Colorado. Året därpå deltog den på Sven-Harrys Konstmuseums utställning ”Sju Stipendiater”, för att sedan turnera vidare till Tyskland och separatutställningen Dog Days på Kunstmuseen Krefeld.