"Inferno" ("Inferno-tavlan")oil on canvas 100 cm*70 cm, signed and dated 1901
Utförd under hösten 1901. Otydligt signerad Aug S-g och daterad (19)03. Diskrepansen mellan målningens utförande samt datering förklaras av Strindbergs vana att (inte alltid korrekt) datera sina målningar vid senare tillfälle. Olja på duk 100 x 70 cm.
Införselmoms (12%) tillkommer på klubbat pris. För ytterligare information vänligen kontakta kundservice, alternativt +46 8-614 08 00.
Konstnären och (sedermera) överintendenten för Nationalmuseum, Richard Bergh, Stockholm och Storängen (omkring 1909); hans kvarlåtenskap, Storängen; Gummesons Konsthandel, Stockholm (omkring 1924); Eva Mörner-Dahlstedt, Österåsen (förvärvad från ovanstående); Helge Dahlstedt, Stockholm (i arv från ovanstående); Fyr Helge Dahlstedt, Lidingö (i arv från ovanstående); privat samling, Stockholm (förvärvad från ovanstående); Christie’s, London, “Scandinavian Pictures, Drawings, Prints and Sculpture”, 16 mars 1989, kat nr 382; privat samling (förvärvad på ovanstående auktion); Sotheby’s, London, “19th Century European Paintings, Drawings and Watercolours”, 17 juni 1992, kat nr 323; J.E. Safra Collection (förvärvad på ovanstående auktion).
Intima Teatern, Stockholm, “Strindbergsutställningen till firandet av Strindbergs 60-årsdag”, 1909; Hallins Konsthandel, Stockholm, ”Strindbergs-utställning”, 10 juni-31 augusti 1911, kat nr 12; Gummesons Konsthall, Stockholm, ”Målningar af August Strindberg”, 8-31 januari 1924, kat nr 31; Nationalmuseum, Stockholm, ”Strindberg som målare och modell”, 21 januari-februari 1949, kat nr 47; Örebro Centralbibliotek, Rådhuset, Örebro, ”Strindberg som målare och modell”, 24 februari-mars 1949, kat nr 47; Lunds Universitets Konstmuseum, ”Strindberg som målare och modell”, 20 mars-april 1949, kat nr 47; Musée d’Art Moderne, Paris, ”Les Sources du XXe Siècle – Les Arts en Europe de 1884 à 1914”, 4 november 1960-23 januari 1961, kat nr 693; Kunstverein Ulm, ”August Strindberg. Malereien”, 24 mars-25 april 1962, kat nr 19; Musée National d’Art Moderne, Paris, “August Strindberg. Peinture”, 15 maj-10 juni 1962, kat nr 21; Provinciaal Hof, Brygge, “August Strindberg. Schilderijen”, 28 juli-2 september 1962, kat nr 19; British Museum, London, “August Strindberg”, 12 oktober-? 1962, kat nr 21; Universitätsmuseum Marburg, “August Strindberg”, november 1962, kat nr 21; Louisiana, Humlebæk, “August Strindberg. Malerier”, 7 december 1962-6 januari 1963, kat nr 22; Oslo Kunstforening, “August Strindberg. Malerier”, 19 januari-10 februari 1963, kat nr 22; Göteborgs Konstmuseum, “Målningar av August Strindberg”, 16 februari-10 mars 1963, kat nr 21; Moderna Museet, Stockholm, “August Strindberg: målningar”, 15 mars-15 april 1963, kat nr 26; Konstakademien, Stockholm, “Moderna Museet på Konstakademien”, 1970; Nationalmuseum, Stockholm, “Diktaren som bildkonstnär. Goethe-Hugo-Strindberg”, 1974, kat nr 192; Munchmuseet, Oslo, “Strindberg –maler. En utstilling i Munchmuseet”, december 1976-februari 1977; Burgmuseum, Clam, 1978; La Biennale di Venezia, Venedig, “Strindberg”, 1980, kat nr 15; Kunstmuseum Düsseldorf, “Der andere Strindberg”, 25 januari-8 mars 1981, kat nr 29; Lenbachhaus, München, “Der andere Strindberg”, 18 mars-26 april 1981, kat nr 29; Akademie der Bildenden Künste, Berlin, “Der andere Strindberg”, 3-24 maj 1981, kat nr 29; Kulturhuset, Stockholm, “Strindberg”, 15 maj-4 oktober 1981; The Hayward Gallery, London, “Dreams of a Summer Night. Scandinavian Paintings at the turn of the Century”, 10 juli-5 oktober 1986, kat nr 94; Kunstmuseum Düsseldorf, “Im Lichte des Nordens. Skandinavische Malerei um die Jahrhundertwende”, 26 oktober 1986-1 februari 1987, kat nr 94; Musée du Petit Palais, Paris, “Lumières du Nord. La peinture scandinave 1885-1905”, 21 februari-17 maj 1987, kat nr 119; Nasjonalgalleriet, Oslo, “Nordiske stemninger. Nordiskt maleri fra århundreskiftet”, 1987, kat nr 116; Haus der Kunst, München, “Die Gibelungen. Bilder von Liebe, Verrat und Untergang”, 1987-1988, kat nr 373; Malmö Konsthall, ”August Strindberg. Underlandet”, 26 december 1989-4 februari 1990; Liljevalchs Konsthall, Stockholm, ”August Strindberg-Carl Kylberg-Max Book”, 10 april-31 maj 1992, kat nr 68; Nationalmuseum, Stockholm, ”August Strindberg – målare och fotograf”, 9 februari-13 maj 2001, kat nr 32; Statens Museum for Kunst, Köpenhamn, “Strindberg. Maleren og fotografen”, 9 juni-16 september 2001; Musée d’Orsay, Paris, “Strindberg. Peintre et photographe”, 15 oktober 2001-27 januari 2002, kat nr 29; Tate Modern, London, “August Strindberg. Painter, photographer, writer”, 17 februari-15 maj 2005, kat nr 65; Bukowskis, Stockholm, “Strindberg/Bukowskis”, maj 2012; Musée Cantonal des Beaux-Arts Lausanne, "August Strindberg. De la Mer au Cosmos", 14 oktober 2016-22 januari 2017.
Under 1960-talet och 1970-talets början var målningen deponerad på Moderna Museet.
Gunnel Sylvan, ‘August Strindberg som målare’, artikel i ‘Dikt och Konst. Tidskrift för Konstvetenskap’, 1948, sid. 63-125; Göran Söderström, ”Strindbergs måleri”, 1972, upptagen i katalogen sid. 347, no. 81, avbildad helsida i färg, pl. XI, omnämnd sid. 17, 186, 202, 211, 220 och 240; Göran Söderström, ”Strindberg och bildkonsten”, 1972, sid. 340-341; ”Diktaren som bildkonstnär. Goethe-Hugo-Strindberg”, utställningskatalog, Nationalmuseum, Stockholm, 1974, avbildad helsida, sid. 110; Göran Söderström, ‘Strindberg dipinge/Strindberg as a painter’, artikel i ‘Immagini dal pianeta Strindberg’, La Biennale, Venedig, 1980, avbildad sid. 107; Göran Söderström, “Der andere Strindberg, Materialen zu Malerei, Photographie und Theaterpraxis”, 1981, sid. 190 och 245, avbildad i färg, pl. 69; Göran Söderström, ’Målaren Strindberg’, artikel i utställningskatalog, Stockholm, 1981, sid. 132, avbildad sid. 133; ”Im Lichte des Nordens. Skandinavische Malerei um die Jahrhundertwende”, utställningskatalog, Düsseldorf, 1986/1987, sid. 270, avbildad helsida i färg, sid. 271; “Lumières du Nord. La peinture scandinave 1885-1905”, utställningskatalog, Paris, 1987, sid. 328, avbildad helsida i färg, sid. 329; auktionskatalog, Christie’s, London, 1989, avbildad helsida i färg på omslaget; “August Strindberg. Underlandet”, utställningskatalog, Malmö, 1989/1990, sid. 146, avbildad helsida i färg, sid. 147; Göran Hellström & Carl-Gustaf Petersén, “Det stora konstspelet – Hur 80-talets gyllene konstmarknad förvandlades till trauma på 90-talet”, 1992, omnämnd sid. 155-156 och 181; Robert Rosenblum, ’The Paintings of August Strindberg. The Structure of Chaos’, 1995, (text från föreläsning på Centre Julio Gonzalez, Valencia, 19 february, 1993), avbildad i färg, sid. 13, fig. 7, sid. 32; Grischka Petri, “Der Bildprozess bei August Strindberg”, 1999, sid. 127-128, fig. 50; “Strindberg – målaren och fotografen”, utställningskatalog, Nationalmuseum, Stockholm, 2001, upptagen i katalogen sid. 186, avbildad helsida i färg, sid. 72; “Strindberg. Painter and Photographer”, utställningskatalog, 2001, upptagen i katalogen sid. 186, avbildad helsida i färg, sid. 72; “Strindberg. Peintre et Photographe”, utställningskatalog, Paris 2001/2002, avbildad helsida i färg, sid. 72; Olle Granath, “August Strindberg. Painter, photographer, writer”, utställningskatalog, London, 2005, omnämnd sid. 27 och 92, upptagen i katalogen sid. 154, avbildad helsida i färg, sid. 93; “Strindberg/Bukowskis”, utställningskatalog, Stockholm, 2012, upptagen i katalogen sid. 56-59, avbildad helsida i färg, sid. 57.
"Inferno" kommer också inkluderas i den uppdaterade samt utökade versionen av ”Strindbergs måleri” av Göran Söderström, med planerad publicering under hösten 2017.
När August Strindberg målar "Inferno" i Stockholm hösten 1901 befinner han sig i en djup personlig kris föranledd av en svår konflikt mellan honom och den innerligt älskade tredje hustrun Harriet Bosse, vilken i havande tillstånd nyligen lämnat honom. Bröllopet hade ägt rum när Sverige var som vackrast, i skönaste majskrud, men mot slutet av sommaren, när skördemånen gjorde sin entré gjorde den unga bruden sin sorti, medelst brev till sin make där hon skrev att hon ”gått för alltid”.
Strindberg själv, som den ordets man han var, antecknar i sin dagbok den 6 september:
"I dag målade jag! För första gången dessa sista år stiger tanken på sjelfmord upp. […] Sjelfmord är dödssynd; men Dante finner Cato benådad från Inferno, emedan han lemnade syndens och ofrihetens värld då han icke såg någon möjlighet att hålla sin själ ofvan smutsen".
Strindbergs dagboksanteckningar från 25-28 september understryker hur de mörka tankarna växer för var dag som går:
"Fasans dagar. Driften att dö för egen hand tilltar och blir snart oemotståndlig. […] Harriet har ingen skuld! Hennes uppträdande i mitt lif var som hon säger en ’uppgift’ –Hon var den sista solstrålen i mitt lif- […] När Harriet fanns i vår våning så var det bokstafligen ljust; när hon gick blef det mörkt, bokstafligen icke figurligt".
Göran Söderström skriver i "Strindbergs måleri", 1972:
"Sannolikt tillkom nu den målning som Strindberg senare kallade sin 'Infernotavla'. […] Det blev en av de målningar som stod honom närmast: han hängde upp den över sitt skrivbord på Karlavägen och med den som bakgrund målade Richard Bergh 1905 sitt berömda porträtt. Längre än någon annan målning behöll Strindberg den i sin egen ägo".
Strindberg kallade själv dessa långa turbulenta dagar för "de 40 dagarnas Inferno". I målningen gav han uttryck både för sin förtvivlan och för sin upplevelse av jordelivet som en straffanstalt tillbragt i en mörk håla i förhoppning om en högre ljusare tillvaro i en värld efter detta. Han refererade år 1909, i brev till konstnären Richard Bergh, till målningen som sin "Inferno-tavla" och anknöt i brevet till Dantes Infernoskildring och citerade Dantes ord över helvetets ingång: "[Lasciate] Omni speranza voi ch'entrate" (I som här inträden, låten hoppet fara….).
Det brukar sägas att Strindberg vände sig till måleriet under perioder av skrivkramp, icke sällan föranledda av kriser i hans privatliv. Hösten 1901 synes, i sammanhanget, utgöra ett intressant undantag. Förutom att förnya sitt måleri, vilket nu går mot ett mer symbolistiskt måleri i påfallande större format än till exempel målningarna från Dalarö 1892, arbetar Strindberg parallellt med vad som kom att bli hans kanske mest hyllade pjäs: "Ett drömspel". Pjäsen har sedan uruppförandet i Stockholm 17 april 1907 (med Harriet Bosse i rollen som ”Dottern”!) spelats över hela världen och Strindberg själv kallade "Ett drömspel" för ”mitt mest älskade drama, min största smärtas barn”.
Då pjäsen bör ha färdigställts under november 1901 finns anledning att tro att det förelåg viss korsbefruktning mellan måleriet och skrivandet denna höst. Den grottliknande konstruktionen som är central i "Infernos" komposition har till exempel starka beröringspunkter med Fingals grotta i "Ett drömspel".
Den emotionellt omvälvande hösten år 1901 kom att frammana några av Strindbergs främsta mästerverk i olika discipliner. Liksom "Ett drömspel" tillhör hans mest hyllade pjäser är "Inferno" i dag en av konstnärens i synnerhet mest omskrivna samt utställda målningar vilken dragit folkmassor till såväl Musée d’Orsay i Paris som Tate Modern i London. Första gången den ställdes ut offentligt var i Stockholm, redan under Strindbergs levnad, år 1909 och senast ingick den i den omfattande exposén över Strindbergs måleri, "August Strindberg. De la Mer au Cosmos", på Musée Cantonal des Beaux-Arts i Lausanne 2016-2017. Det är således tveklöst ett mästerverk av internationell dignitet.
”- 'Inferno' är en högintressant målning av flera skäl vars särställning förtydligas av den stora vikt Strindberg själv lade vid den som ett själsligt självporträtt”, säger författaren och konsthistorikern Göran Söderström, tidigare chef för Strindbergmuseet i Stockholm tillika världens främste kännare av Strindberg som konstnär.
Vänligen notera att detta föremål är pantsatt hos en tredje part.
August Strindberg var en av Sveriges största författare, dramatiker och bildkonstnär. Han var en central gestalt i sin samtids kulturliv och som en konfliktsökande samhällskritiskt lagd person var han ständigt omdebatterad. Strindberg började måla redan som ung men gjorde ett uppehåll till in på 90-talet, när han kom att flitigt umgås med konstnärer både i Sverige och utomlands. Han utförde ett drygt hundratal målningar med vindpiskade hav, klippor, ovädershimlar och översvämningslandskap, han målade i breda drag med palettkniv i en återhållen, dramatisk färgskala och präglade av konstnärens starka temperament. Samtidigt ägnade han sig också åt modellering och hade en aktiv roll i konstdebatten. Han blev tidigt internationellt känd för hans verk, tankar och idéer. Strindberg var ständigt produktiv och banbrytande. Han var en god men opålitlig samhällsmedborgare som gjorde ombytligheten till en dygd. En reaktionär radikal. Representerad bland annat på Nationalmuseum, Nordiska museet och Thielska galleriet i Stockholm samt i många privatsamlingar.
Läs mer