Elsa Beskow
"HATT-STUGAN. Bilderbok av Elsa Beskow"
Omslagsbild samt totalt ytterligare 24 original-illustrationer med tillhörande text fördelade på 17 ark. 3 ark signerade EB med blyerts. Utförd 1930. Akvarell, penna och svart bläck samt blyerts. Omslagsbild ca 17,5 x 24,5 cm.
Övriga ark ca 17,5 x 25 cm (7 st), 17 x 25 cm (6 st), 17,5 x 24,5 (1), 17,5 x 24 (1) resp 16 x 25 cm (1 st).
Proveniens
Konstnärens familj.
Utställningar
Nationalmuseum, Stockholm, "Elsa Beskow. Vår barndoms bildskatt", 14 mars - 26 maj 2002, kat nr 175-191.
Litteratur
Barbro Schaffer, 'Från skog till hav - naturgestaltningen hos Elsa Beskow', artikel i "Elsa Beskow. Vår barndoms bildskatt", utställningskatalog, Nationalmuseum, 2002, omnämnd sid. 162-163 samt delvis avbildad i färg sid. 162.
Övrig information
Elsa Beskows tidlösa saga på rim har i över 85 års tid trollbundit generationer av barn. Verssagan där barnen (eller de vuxna…) själva får fylla i rimmen på varje sida är onekligen en omistlig del av svenskt kulturarv, sett till såväl konst som litteratur.
De totalt 25 illustrationerna är friare hållna än i flertalet av Beskows övriga sagor. Expertis på Beskows konstnärskap har framhållit att ”Hattstugan” kom ut samma år som Stockholmsutställningen, år 1930, och att Beskow förmodligen i sina stiliserade och förenklade illustrationer låtit sig påverkas av modernismens intåg i svensk konst.
Tveklöst framstår att Beskow i denna klassiska bok, vilken utspelar sig i ett ljust öppet sjölandskap, ytterligare förnyat sin berättarstil. Som Barbro Schaffer skriver i Nationalmuseums utställningskatalog från 2002:
”Hon har övergivit bokuppslaget som en sluten tavla med markerade bildramar. Bilderna är i stället frilagda över sidorna. Hon har också fjärmat sig från detaljrealismen, möjligen för att mildra det skrämmande i sagan”.
Visst innehåller sagan (som alla bra sagor…) skrämmande inslag med eldsvådor och annat. Dock, som alltid:
”Så slutar sagan bra på alla sätt:
På sotarbyxor gjorde mamma tvätt.
Och barnen, det var klart, fick riset smaka,
men efteråt så fick de honungs…”