"Maria Josefa av Sachsen" (1731–1767)
Signerad le Chev. Roslin. och daterad 1776. Uppfodrad duk 75 x 61 cm.
Wilhelm I av Hessen (1743-1821.
Greve Louis av Hessenstein (f. 1860).
Greve Charles av Hessenstein (f.1860).
Greve Georg av Hessenstein (f.1903) av den sistnämnde 1950 försåld från slottet Tur-Terebes i Ungern.
Sixten Strömbom (red), "Index över svenska porträtt 1500-1850", 1935/43, SPA 1947:382.
Gunnar W Lundberg, "Roslin - Liv och verk", 1957, I, avbildad sid 96, band II, kat.nr nr 227 (variant av kat. nr. 226).
Magnus Olausson m.fl, "Alexander Roslin", Nationalmuseum, 2007, utställningskatalog, motivet omnämnt s.32.
Prinsessan som blev mor till tre kungar
Prinsessan Maria Josefa (1731-1767) var dotter till Fredrik August II, kurfurste av Sachsen och kung av Polen, och drottning Maria Josefa av Österrike. 1747 gifte hon sig med kronprins Ludvig av Frankrike och blev således kronprinsessa, svärdotter till kung Ludvig XV.
Äktenskapet hade arrangerats av Ludvig XV, hans mätress Madame de Pompadour samt Maria Josefas farbror greve Moritz av Sachen, som ett sätt att sluta en allians mellan de två länderna efter att de hade varit på olika sidor under österrikiska tronföljdskriget. Men äktenskapet började dessvärre dåligt då Ludvig ännu sörjde sin första fru, men med tiden blev de lyckliga och Maria Josefa vann respekt vid hovet för sitt tålmodiga sätt att vinna över makens känslor. De fick 11 barn tillsammans varav många dog redan vid födseln men deras femte son skulle växa upp och sedermera bli Ludvig XVI av Frankrike. Ytterligare två av hennes söner skulle senare komma att bli kungar av Frankrike långt efter den franska revolutionen, Ludvig XVIII och Karl X.
Både Maria Josefa och maken var djupt religiösa och tillhörde gruppen kring drottningen, Maria Leszczyńska. Men hon stod även svärfadern nära och kunde då hjälpa till att bättra på relationen mellan far och son som tidigare varit kylig. Paret höll sig mycket för sig själva i sin våning på Versaille och ogillade hovets nöjesliv. 1765 avled hennes man och hon flyttades då av kungen till den då avlidna Madame de Pompadours våning. Kungen kom gärna på besök och diskuterade då ofta hennes sons framtida äktenskap med Marie Antoinette. Maria Josefa avled i lungtuberkulos två är efter sin man, 1767.
I början av 1750-talet anlände den svenske konstnären Alexander Roslin äntligen till Paris. Han hade då tagit sig från sin födelsestad, Malmö, via långa konststudier i Stockholm och Italien och som hovmålare vid Brandenburg - Culmbachs lilla hov, men hans mål hade hela tiden varit Paris. Här fick han nu, bland annat, bistå den franske hovmålaren Boucher då denne avbildade kungens älskarinna madame de Pompadour.
Redan år 1753 invaldes Roslin i den franska konstakademien och representerades på Parissalongen samma år med fem porträtt. Därmed inleddes en lysande karriär i den stad Roslin alltid drömt om, och sällan har en utländsk konstnär där så snabbt slagit igenom. Som en av sin tids mest framstående stoffmålare fick Roslin mängder av uppdrag och tilldelades en statlig pension samt konstnärsbostad i Louvren. De goda svensk-franska förbindelserna vid denna tid och fina rekommendationsbrev från bland annat hovet i Parma öppnade dörrar till den franske societeten.
Bland Roslins modeller fanns ämbetsmän, konstnärsvänner och kungligheter. Hans framgång låg i hans förmåga att fånga de flärdfulla dräkterna med den fulländade återgivningen av plymer, spetsar och sidentygernas fall. Hans pensel fångade ljusreflexerna inte bara i tidens påkostade och skimrande tyger utan även i hud, glittrande ögon och rosiga kinder. Han var en skicklig karaktärsskildrare och med skärpa och utsökt finess avbildade han tidens inflytelserika personer.
Efter återbesök i Sverige där han bland annat målade av medlemmar av den svenska kungliga familjen var han i Sankt Petersburg, Warszawa och Wien för att sedan återvända till Frankrike. Alexander Roslin avled i sitt hem på Louvren sommaren 1793.
Redan efter skolstudierna i Skåne fick Alexander Roslin sin första undervisning i teckning av amiralitetskaptenen Lars Ehrenbill i Karlskrona, dit familjen hade flyttat 1729. Även om det ursprungliga syftet med undervisningen var att Roslin skulle kunna försörja sig som fartygstecknare blev hans konstnärliga begåvning tidigt uppenbar för läraren. Roslin skickades på Ehrenbills inrådan till Stockholm, för att utbildas till porträttmålare. Han kom till huvudstaden 1736 och fick plats som lärling hos hovmålaren Georg Engelhardt Schröder. I Stockholm hade konstlivet vid denna tid levt upp i samband med bygget av det nya slottet, som lockade dit framstående målare och hantverkare från Europa. Efter tre år som lärling kunde Roslin börja ta emot egna beställningar, och kort därefter lämnade han Stockholm för att resa ut i Europa. Efter en rad uppehåll på vägen kom han slutligen till Paris 1752. Då hade han arbetat vid flera kungliga hov och hunnit utföra en mängd porträtt. Ankomsten i Paris förebådade en lyckad karriär, för med sig hade Roslin ett ytterst betydelsefullt rekommendationsbrev från hertiginnan av Parma ställt till hennes systrar Medames de France – den franske kungens döttrar. Snart fick den svenske porträttören de eftertraktade uppdragen att måla såväl kungligheterna som deras högt uppsatta funktionärer. Redan 1753, året efter ankomsten till Paris, blev Roslin invald i den franska konstakademin och hade etablerat sig som en av de stora konstnärliga begåvningarna i staden. Mot slutet av 1750-talet var han en av de mest efterfrågade porträttörerna.
Läs mer