Nils Kreuger

Denna imponerande panoramavy, vilken inte bara ställdes ut på den prestigefulla Salongen i Paris år 1884 utan även visades på den banbrytande Opponent-utställningen i Stockholm året därpå, är en av ett ytterst begränsat antal bevarade kända målningar med direkt koppling till konstnärens vistelse i Holland sommaren 1883.

Nils Kreuger tillbringade juni 1883 i Grez utanför Paris innan han i slutet av månaden vände tillbaka till Sverige där han hälsade på familjen i Kalmar under några dagar. Den 2 juli inställde han sig till det betydelsefulla Konstnärsmötet i Köpenhamn varifrån han, i sällskap av Richard Bergh, i första veckan av juli fortsatte över Amsterdam till det lilla fiskeläget Katwijk aan Zee vid Nordsjön ungefär en mil utanför Leiden.

I brev hem till sin fästmö skrev Richard Bergh den 15 juli det året: ”Vi hafva hafvet alldeles utanför vårt fönster, för tillfället skummande i vildt raseri, fräsande och brusande så att det sjunger om öronen”. Överlag synes emellertid vistelsen ha präglats av inspiration och trivsel vilket framgår av ett brev från Bergh till Helena Klemming den 25 juli, där han ger uttryck åt den djupa harmoni som fyllde de båda målarna när de efter dagens kamp mot elementen ”sutto alldeles tysta, lyssnande på vaggvisorna inne hos fiskaren bredvid, sakta ackompagnerade af regnet utanför”.

Att det holländska kustklimatet ändå kunde ställa till med förtret för de svenska friluftsmålarna ger dock Nils Kreuger besked om i ett brev till Edvard Perséus den 15 augusti: ”Regn och storm körde hem mig igen, och jag hade bara nöjet att få mitt arbete fullt af sand”.

Kjell Boström skriver i sin biografi från 1948: ”Men det fanns också dagar, då himlen lyfte sig glasklar över ett grönblått hav som med skumbårder rullade mot land, och solen gnistrade i strandens sandkorn. Då gjorde man utflykter ända ned till Scheveningen och gladde sig åt det måleriska badlivet. Utan andra störningar än hamnbusarnas livliga intresse arbetade de båda parhästarna i ostördhet vidare. Bergh försökte betvinga de våldsamma kontrasterna mellan den bländvita stranden och de gröna dynhättorna; Kreuger vandrade i det vajande strandgräset och såg augustihimlen skymma över de holländska vidderna. […] När de båda kamraterna i september efter avstickare till Rotterdam och Dordrecht och museistudier i Antwerpen återvände till Paris hade Holland vunnit en plats i deras hjärta. För Kreuger var Holland nu inte bara Rembrandts land; han kände stark själsgemenskap med de 'låga ländernas' trygga folk”.