Carl Larsson

1884 kom att bli ett år av framgång och lycka för Carl Larsson. I mars månad flyttade Carl och Karin ut från Paris till den lantliga idyllen i Grez-sur-Loing. Carl skriver i brev till August Strindberg: ”Nu bo vi i Grèz, där jag har hyrt ett litet hus (atelier, sov- och matrum) för ett helt år hos gumman Chevillon. Här är glödande sommar. Vi äro mycket lyckliga”.

Detta år var de skandinaviska konstnärerna i Grez fler än någonsin förr. Bo Lindwall skriver: ”Som vanligt inföll den stora invasionen i maj, sedan konstnärerna efter en hetsig slutspurt lämnat in sina verk till Parissalongen. Svenskarna hade även detta år ’en god salon’ ” ("Konstnärskolonin i Grèz", 1993).

Larssons salongstavlor utgjordes av "Bönskörd" (vilken klubbades för 4.900 000 kronor på Bukowskis Internationella höstauktion 2004) samt "Dammen" ("L’Etang à Grez-sur-Loing"). Vernissagen firades med besked: frukost hos Ledoyen på Champs Elysées (”Glädjen stod högt i tak”, berättar Ernst Josephson i brev till sina systrar) med efterföljande ”tumultuarisk” middag på Hörnan.

För egen del kunde Carl Larsson snart rapportera om en ny framgång: ”Jag har på salongen sålt min ena akvarell till franska staten. Styffft!!! Och jag har talat med le directeur général des beaux-arts, och han förklarade att jag enstämmigt blivit antagen, så att nu kan jag anta att efter min död hänga på Louvren bland annat fint folk”. Akvarellen i fråga var den ovan omnämnda "Dammen" (Louvren, Paris [Inv.nr F 8517]. Deponerad i Musée de Cholet, Maine-et-Loire utanför Nantes).

Kort härpå köptes den andra av de utställda akvarellerna ("Bönskörd") av den framstående skådespelaren samt konstsamlaren Constant Coquelin, dit l’Aîné. Constant Coquelin fick tillägget ”aîné” (d.ä.) för att särskiljas från sin sju år yngre bror Ernest Coquelin som även han kom att bli en hyllad skådespelare. Ernest kallades följaktligen för ”cadet” (d.y.). Även Cadet var en stor konstsamlare och innehade flera målningar av Carl Larsson. Ett av hans egna porträtt målades av Anders Zorn och ingår sedan 1983 i samlingarna på Nationalmuseum (NM 6766). Bröderna såväl köpte som sålde betydande konst och antikviteter på auktion.

I samband med salongen passade Coquelin på att bjuda hem Larsson. Resultatet av detta besök blev beställning på ytterligare tre akvareller samt kort därefter en fjärde! De fyra akvareller, för vilka Larsson betalades 1000 franc styck, var "Pumporna" ("Le potager"), auktionens målning "Vallmor" ("Les coquelicots"), "Georginer" och "Bikupor".

Signaturen "Spada" (J.K. Janzon) skrev i Stockholms Dagblad i december 1884: ”CL har på senare tiden målat jag vet inte huru många akvareller, ensamt fem för Coquelin d.ä”. Under rubriken ’Grez 1885-1886’ skrev Dagbladet: ”Familjen Larsson tycktes nu helt acklimatiserad i sin franska miljö, även Carl Larssons franska gynnare som den berömde skådespelaren Coquelin Ainé betraktade honom som fransk konstnär”. Konstnären själv uttryckte det enligt följande i sin självbiografi: ”Så fransosierad som jag då var, föll det Coquelin inte annat in än att jag tillhörde Frankrike”.

"Pumporna" och "Vallmor" såldes efter brödernas bortgång av Galerie George Petit på Hôtel Drouot i Paris 1909. Var "Pumporna" idag befinner sig är okänt. "Vallmor" såldes däremot på Bukowskis vårauktion 1979 och har därefter befunnit sig i ett par framstående privata samlingar.

Förutom de yrkesmässiga framgångarna firade även Larsson triumfer på det personliga planet under år 1884. Den 11 augusti ”fick Karin en flickunge […] under namnet Suzanne. […] Nu är jag världens lyckligaste människa!”. Succén vid Parissalongen, försäljningarna till franska staten, svenska staten samt privatsamlare i såväl Sverige som Frankrike förändrade också familjens ekonomiska situation till det bättre. Det var således lätt för Carl Larsson, efter att ha firat jul i Grez, på nyårsafton slå fast: ”det flydda året har varit det lyckligaste i mitt liv”.

Grez spelade en viktig roll för Carl Larssons konstnärliga utveckling. Det var här hans måleri genomgick en förvandling från akademiskt ateljémåleri i olja till friluftsrealism i akvarell. Larsson påverkades av det samtida franska friluftsmåleriet där fokus kom att ligga på samklangen mellan människa och natur samt ljusets spel och brytningar. Starka intryck gjorde också folklivsmotiven från den s.k. ”l’école rustique” där konstnärer som Millet och Bastien-Lepage var stilbildare.

Larsson följde sina förebilders exempel i akvarellerna från Grez och målade enkla motiv, det som fanns närmast till hands: pumpor i köksträdgården, arbetande lantbrukare eller barn i terrängen. Konstnärens hustru Karin har berättat i ett brev om hur Carl kunde sitta i sin stol på pensionatet i Madame Chevillons trädgård och bara vända sig om när han ville ta sig an ett nytt motiv.

Redan år 1883 behärskade Carl Larsson friluftsrealismen samt akvarelltekniken till fullo vilket "Vallmor" är ett gott exempel på. "Vallmor" ger uttryck för det mästerliga måleri som Larsson ägnade sig åt på fransk mark vid den här tiden.

Georg Nordensvans beskrivning får ännu i våra dagar anses vara en av de bästa:

”Med skärpa och kärlek, friskhet och målarglädje äro dessa akvareller studerade. Tekniken genomföres följdriktigt i varje motiv utan ansträngning och osäkerhet, utan urtvättning eller övermålning. Konstnären har från första penseldraget haft klart för sig vad han velat och hur han velat. Färg och teckning sammansmälta till en enhet, färgskalan är smekande, diskret och melodisk – inför dessa målningar skall ingen bestrida hans egenskap av kolorist. […] Det väsentliga i hans målningar från denna tid är att söka i den måleriska känslan, i den friska, okonstlade, omedelbara och innerliga glädjen över den skönhet naturen och livet slösa på den lycklige, som fått gåvan att se och att tillägna sig det sedda” ("Carl Larsson. I. 1853-1890", 1920).