Anders Zorn

I “Anders Zorn – porträttmålaren”, 1990, skriver Birgitta Sandström: “Anders Zorn är en av Sveriges skickligaste porträttmålare och den internationellt mest kände. Ingen svensk målare har som Zorn nått världsrykte genom sin konstnärliga förmåga att med färg och form kunna tolka en individs karaktär och egenart”. Dessa initierade ord må idag dessvärre förbigås av den stora massan närhelst Zorns produktion diskuteras men faktum kvarstår att Zorns porträtt än idag tål att jämföras med sin samtids stora porträttmålare som t.ex. John Singer Sargent, vilken, för övrigt, konkurrerade med Zorn om ett antal samtida prestigefulla porträttbeställningar, inte minst i USA.

Birgitta Sandström, återigen, skriver: ”Under sina sju resor till Amerika blev Zorn den store porträttören vars uppdragsgivare vanligen kom från de högre samhällslagren. Bland sina modeller kunde han räkna tre presidenter. Dessa stora framgångar lade grunden för den zornska förmögenheten, den som inte minst möjliggjorde skapandet av hemmet i Mora och så småningom, nitton år efter Zorns död, byggandet av Zornmuseet”.

Allas vår början bliver emellertid svår och i unga år var Zorn alltjämt beroende av mecenaters välvilja. En av de tidigaste, samt genom åren viktigaste, var den enastående Sir Ernest Cassel. The Right Honourable Sir Ernest Cassel GCB GCMG GCVO PC (som den dåtida statskalendern beskrev honom) gjorde en enastående ”klassresa” som troligtvis låg till grund för det märkvärdiga band som kom att knyta honom och Zorn nära under åren.

Cassel (född 1852 i Köln, död 1921 i London), var en tysk-brittisk affärsman. Han bodde från 18 års ålder i London där han var verksam som bankman och sedermera blev adlad. Han var även mycket verksam som affärsman i stora delar av världen.
Cassel, som var av judiskt ursprung, flyttade till London, där han inträdde i en bankirfirma och från 1884 bedrev egen bankirverksamhet. Bland Cassels många lyckade finansoperationer kan nämnas, att han reorganiserade Uruguays finanser, emitterade 3 mexikanska lån och ett kinesiskt, finansierade anläggandet av dammbyggnader för Nilens reglering och i samband därmed grundade ”National bank of Egypt” och var starkt intresserad av ”Central London Railway”. Cassel grundade dessutom ”State bank” i Marocko och ”National bank” i Turkiet.

En stor del av sin förmögenhet förtjänade han genom svenska kapitalinvesteringar. Han hade nämligen emitterat en del lån för byggandet av de svenska statsbanorna, och fick i samband därmed upp blicken för grängesbergsgruvornas betydelse. Dessa som var mindre lönande, blev sedan Cassel i Sverige infört Thomas-Gilchirst-processen vid malmförädlingen, synnerligen värdefulla. 1896 deltog Cassel i bildandet av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds Järnvägar, TGOJ.

Cassel var en av kung Edvard VII:s närmaste vänner och blev 1902 ledamot av Privy council. Ytterligare koppling till såväl det brittiska som det svenska kungahuset utgörs av att Cassels dotterdotter och arvinge Edwina var gift med, vår drottning Louises bror, Earl Mountbatten (Brittiska Indiens siste vicekung).

Cassel donerade nära 40 miljoner kronor i välgörande ändamål, däribland pengar till en fond som bland annat skulle uppmuntra Grängesbergs gruvarbetare att läsa, gå på konserter och på annat sätt bidra till bildning, och arbetarna vid Malmberget och Kiruna malmfält erhöll över ½ miljon kronor. Delar av dessa pengar användes till att bygga Cassels donation. I Grängesberg finns ett stort kulturhus, ritat av Agi Lindegren, donerat av Cassel. Vid sin död 1921 efterlämnade han en förmögenhet på mer än 120 miljoner kronor.

Zorn träffade Cassel för första gången på en, av många, bjudningar som hölls med anledning av hans och Emmas förlovning 1885. Gerda Boëthius skriver:

”Det var på en av dessa middagar, hos Emmas moster och morbror generalkonsul Henrik Davidson på Elinshäll på Lidingön, som de träffade Ernest Cassel, den store engelske finansmannen, som gjort så betydande insatser för svensk industri och som mer än någon annan skulle komma att ingripa i Zorns öden. […] På ångbåten in till staden, en vacker månskenskväll, greps han av det vackra idealistiska uttrycket hos de unga, som dragit sig undan för att svärma i den milda höstkvällen”.

Någon dag efter Lidingöfärden besökte Cassel den banbrytande Opponentutställningen i Stockholm där Zorn ställde ut tre verk. Cassel förälskade sig i ”Mona och Karin” som han förvärvade, men senare avstod ifrån då han fick veta att Pontus Fürstenberg ville ha den till sitt galleri (där den alltjämt hänger på Göteborgs konstmuseum).

Cassels välvilja gentemot Zorn framstår tydligt utifrån det faktum att när Zorn allvarligt insjuknade under den efterföljande bröllopsresan och nyheterna där om nådde Cassel i London sände han en hälsning till Emma i Konstantinopel att hon hade obegränsade medel till sitt förfogande för läkare och sjukvård.

Kontakterna mellan Zorn och Cassel fördjupades under de kommande åren och Zorn kom att besöka Cassel i Storbritannien. Vid ett av dessa besök utförde Zorn det enastående porträttet av Cassel sittandes vid sitt skrivbord (akvarell, 38 x 55 cm, 1886, privat samling).

År 1907 utförde Zorn (på beställning av Carl Fredrik Liljevalch) föreliggande porträtt, vilket utfördes i London samt på lantegendomen Compton Verney. Parallellt utförde Zorn även ytterligare ett ”färgexperiment full warpaint”. Zorn syftar i sina ”Självbiografiska anteckningar” på att Cassel i detta porträtt skulle avbildas i gräll ordensdräkt för 1st Class Knight Grand Cross of S:t Michael and George, vilket roade Zorn oerhört. I anteckningarna berättar Zorn att han fick den tid han behövde för det civila (föreliggande) porträttet, men att Cassel sade att sittningarna kostat honom en stor summa (för en framstående affärsman är tid lika med pengar…). Det stod sannolikt i samband med att han beklagade sig ej kunna posera, i synnerhet som Kung Edvard VII, som tydligen fått veta om sittningarna, önskat att Cassel skulle låta sig avporträtteras i full ordensornat.

Det porträttet blev sålunda ej färdigt och Zorn fick försöka avsluta detsamma hemma i Sverige genom att måla ansiktet efter det i föreliggande porträtt. Zorn kommenterade resultatet beklagande enligt: ”hur det är blir det ej detsamma som efter naturen”.

Föreliggande porträtt i civil mundering är emellertid ett lysande exempel på Zorns oerhörda begåvning som porträttmålare och visar tydligt den sympati som förelåg mellan konstnär och modell. Auktionens porträtt ligger också till grund för den etsning av Cassel (Hjert & Hjert 146) som Zorn utförde 1909.