Ulrik Samuelson
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Nekromanti"
Signerad Ulrik Samuelson och daterad 1966 a tergo. Blandteknik och assemblage på korrugerad plast ca 210 x 200 cm.
Litteratur
Douglas Feuk, "Ulrik Samuelson", SAKs publikation nr 106, 1997, jämför bild sid 44.
Moderna Museet, Cecilia Widenheim m.fl,"Ulrik Samuelson Second Hand", 1998, jämför bild sid 12 ff, 35.
Olle Granath, "Svensk konst efter 1945. En konstkritisk essä", 1978, jämför bild sid 79.
Övrig information
"Och där (Galerie Hedenius i Stockholm våren 1966 reds anm.) ingick också andra verk som lika förbluffande bröt sig ut ur den gängse ramen. Över en långvägg i galleriet böljande till exempel en blanksvart vattenyta i korrugerad plast, med skära och vita och svarta plastnäckrosor gungande på ytan. Och över dyningen i ett annat i ett annat nattligt vatten föll det förgyllda månskenet i form som lånats från Munch. -Men är det då inte fräckt att på det här sättet knycka från en annan konstnär? Nej, inte på det här öppna sättet! eller om det ska kallas fräckt, är det väl tvärtom för att man ser den humoristiska och snillrika sidan av detta återbruk.
För på sätt och vis är det väl med månspeglingen som med plastens böljegång: de framträder i bilden både som "natur" och som "kultur". Man kan uppfatta dem som suggestiva och illusoriska, med vattenytan full av skiftningar. Men samtidigt är ju den korrugerade plasten - liksom Munch-citatet - också ett sätt att bryta illusionen. Och näckrosorna i plast är förstås också ett sådant tvetydigt stil- och illusionsbrott. En ironi, om man så vill, men som oftast hos denne konstnär en lidelsefull ironi, full av motstridiga känslor inför den skymningsvärld som manas fram.
Nekromanti hette den här utställningen, och även namnet bär på flera lager av betydelse. Själva termen är bildad av de grekiska orden för död och spådom, och syftar på olika typer av besvärjelser i syfte att utforska framtiden. Svartkonst kan man väl också fritt översätta det med, (och ganska passande dessutom, för svart var förvisso utställningens dominerande färg). Men i namnet är också ord som näcken (och näckrosor), romantik och rentav nekrofili, mer eller mindre närvarande. De enskilda verken har däremot inga titlar, tvärtom ville konstnären genom ett samlingsnamn betona samhörigheten och det rumsliga samspelet mellan delarna. Också i den meningen var Nekromanti en början till de scenografiska helheter som hans utställningar nu var på väg mog." Douglas Feuk, "Ulrik Samuelson", SAK publ 106, sid 43-45.
Konstnär
Samuelson, Ulrik f.1935. Svensk målare, tecknare, skulptör. Studier vid Konstfack och Kungliga Konsthögskolan 1957-1962 . Professor där 1970-1978. Är en uppmärksammad representant för 60-talets radikala konstnärsgeneration. Nydada, pop, konceptuellt orienterad konst och minimalism stakade ut nya vägar för viljan att kringgå den traditionella konstens konventioner och uttryck. Ulrik Samuelsons konstnärliga kännemärke är raffinerade ytor, siden, mahogny, glänsande svart plast, guld, marmor allt i utsökt materialbehandling. Många av hans verk är symboliskt laddade och bilderna och installationerna kretsar kring motsättningen död och sexualitet, lust och förgängelse. Hans största verk är utsmyckningen av Kungsträdgårdens tunnelbanestation, där han speglar historia, samtid och arkeologi i ett bergsrum, som torde vara det mest bearbetade av alla konstnärliga gestaltningar i tunnelbanan. 1991 erhöll han Prins Eugen medaljen samt 1998 första pris i Carnegie Art Award.
Läs mer