Clay Ketter

Clay Ketter är en av Sveriges internationellt mest uppmärksammade konstnärer. Den konstnärliga banan inleddes med studier i USA där han är född och uppvuxen, men det var på 1990-talet som han började försörja sig som konstnär. Ketter är också utbildad snickare och har ofta arbetat med bildkonst i form av tredimensionella målningar och platta skulpturer som ibland närmast kan liknas vid installationer. I detta konstverk, Cheshire wall finns också denna starka karaktär i form av verket som ett tydligt objekt.

I Ketters målningar återfinns en tydlig kulturkritik, där konstnären motsätter sig ”finkulturen” genom att uppblanda konsten med hantverk samt enkla byggmaterial. På detta vis har han återintroducerat det enklare hantverket till den mer upphöjda moderna konsten på ett sätt som innan ansågs omöjligt. Standardmaterialen, hämtade från byggindustrin istället för konstens värld, återkommer ständigt i verken. Detta ses tydligt i Cheshire Wall, där trä uppblandat med olika färg- såväl som strukturplan utgör de centrala elementen. Men här finns också referenser till tidigare konstnärer, såsom Piet Mondrians neoplastiska kompositioner och Marcel Duchamps sätt att använda sig av s.k. ”ready mades”; föremål tänkta för ett annat sammanhang men inkorporerade i en konstnärlig kontext. Denna konceptuella dubbelhet går som en röd tråd genom hela Ketters verksamhet.

I verken fryser Ketter gärna det tekniska momentet och ett slags byggnationens tillblivelseögonblick. Han visar upp ofullständiga delar av ett byggnadsverk eller en konstruktion och gör via konsten dessa till bestående, eviga och tidlösa. Ketter har stor respekt inför materialets konstnärliga värde och förhöjer dess status genom att ställa materialen mot varandra och låta dessa tillsammans med kompositionen utgöra andemeningen i verket.

Ketters betydelse på den internationella konstscenen kan ses i att han var pristagare i Carnegie Art Award 1999 samt att han som en av få svenska konstnärer kommer att tillägnas en stor monografisk utställning på Moderna Museet 2009.