Torsten Andersson
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
Utan titel
Signerad Torsten Andersson och daterad 89 a tergo. Duk 127,5 x 127 cm.
Övrig information
"Vad var det som hände år 1966? Jag befann mig plötsligt i en total ensamhet och ödslighet. Någon skrev nyligen att jag misslyckades med att reformera Konsthögskolan. Att man inte kan undervisa när man inte vet vad man vill. Det är inte sant. I konsten fanns inte någon gemensam norm för vad vi skall vilja som individer och lärare och det kommer inte att finnas så länge det demokratiska samhället består. Vi måste alla återskapa språket. Språket måste upptäckas på nytt ”från den första bokstaven till den sista”, säger Picasso. ”Från och med van Gogh är vi – oavsett hur stora vi må vara i viss mening autodidakter – man skulle nästan kunna säga primitiva målare. Målaren lever inte längre inom en tradition”. Fastän denna konstsyn funnits i ett halvt sekel var den obefintlig på Konsthögskolan i Stockholm år 1960 när jag tillträdde min tjänst. Det var på dessa villkor jag arbetade. Jag misslyckades inte. Jag lade grunden åt de förändringar som följde. Det var andra krafter som drev ut mig i kylan. Jag gick min väg när simpla, världsliga händelser kolliderade med min ambition som målare.
Konstnär
Torsten Andersson var en svensk bildkonstnär. Studier vid Konsthögskolan i Stockholm 1946-1950, professor där 1960-1966. Har två gånger erhållit Carnegie Art Award, 1:a pris 2008, vinnare av Chock-priset 1997 i konst. Han har ägnat sig åt ett undersökande måleri för att finna det han kallar sitt språk, att hitta en ny väg för måleriet. I början v 60-talet nådde han ett genombrott med målningarna ”Måsen” och ”Källan”. Senare har han ägnat sig att måla porträtt av fiktiva skulpturer. Hans självkritik är hård och han förstör det han inte tycker håller måttet.
Under sin livstid ställdes Andersson internationellt ut och deltog i den 32:e Venedigbiennalen 1964 och São Paulo-biennalen 1959 och 1983. Retrospektiva utställningar fanns att beskåda på Moderna Museet 1986 och Malmö Konsthall 1987. Hans verk presenterades i solo- och grupputställningar på Göteborgs Konstmuseum (2008), Moderna Museet, Stockholm (2006), Zeno X Gallery, Antwerpen (2003), Kunstmuseum Bonn (1999), Louisiana Museum of Modern Art, Humlebæk (1997), Malmö Konstmuseum (1995), och Centre Georges Pompidou, Paris (1981) bland annat.
Läs mer