Andreas Eriksson

Andreas Eriksson började på Konsthögskolan redan som 18-åring (1993). Efter sin utbildning bosatte han sig i Berlin, där han gjorde snabb karriär och bland annat arbetade som assistent åt konstnärerna Olav Christopher Jenssen och Tobias Rehberger. Sedan han plötsligt drabbats av elöverkänslighet tvingades han förändra sitt liv radikalt och flytta ut på landet. Utställningen En andra gång 2003 kan ses som en kritik mot vårt allt mer teknologiberoende samhälle och knyter an till hans nya livssituation. Här visades en skulptur bestående av ett itusågat träd, där han skivat stammen och grenarna och på så vis skapat två nya mindre träd i en sorts manuell kloning. Verket speglade ambivalensen i nutidsmänniskans liv och hennes komplicerade förhållande till naturen. När Andreas Eriksson började på Konsthögskolan stod inte måleriet i fokus inom konstvärlden. Detta gav honom större spelrum och möjligheter att förhålla sig till måleriet som uttrycksform. Han hade svårt att identifiera sig med det rådande synsättet som innebar att man till varje pris skulle renodla och reducera sitt uttryck. I stället vände han på allting och lät måleriet ta sig olika former och vägar för att på så sätt tänja på gränserna till det egna seendet. Han tar sig an konsthistorien med lekfullhet och återbrukar fritt olika genrer inom det modernistiska måleriet. I utställningen Painting as a place to be 2002 bjöd han in fem andra konstnärer att måla av några av hans egna verk och drog således föreställningen om det unika, om konstnärens personliga bildspråk, till sin spets. Måleriets utvidgade fält som begrepp inom samtidskonsten öppnar för möjligheter att ta sig an måleriet i nya skepnader och sammanföra det med andra konstformer och material. Hos Andreas Eriksson rör det sig i bokstavlig bemärkelse utanför duken och vidare ut i rummet. Han har ett osentimentalt förhållande till sina målningar och använder dem ibland för att skapa en större helhet med utgångspunkt från rummet där de visas. Utställningarna byggs ofta upp som arkitektoniska experiment, där målningarna blir byggstenar i en strävan efter ett flöde i bildskapandet och efter att aktivera rummet. Andreas Erikssons konst har de senaste åren rönt stor internationell uppmärksamhet. Sommaren 2007 ställde han ut på prestigefulla ArtBasel Statements och belönades med Bâloise Art Price för sin lågmälda och tänkvärda installation.