Carl-Harry Stålhane

Illums Bolighus, Köpenhamn, "Varierende udtryk i keramik", 7 juni-21 juli 1973, jämför en snarlik skulptur illustrerad från utställningen. Detta var Carl Harry Stålhanes sista utställning som rörstrandskonstnär och de monumentala stämgafflarna var då hans största konstgodspjäser som utförts.

Petter Eklund, "Stålhane", Carlssons 2006, modellen avbildad sid 52-53 som en av åtta utförda år 1973, med unika dekorer.

Carl-Harry Stålhane (1920-1990) var en svensk keramiker, formgivare, skulptör och målare. Han började vid Rörstrand som dekorationsmålare redan som 18-åring år 1939 men studerade sedan konst vid Grünewalds målarskola 1944-46 och skulptur vid Académie Colarossi i Paris 1947-48. Därefter var Stålhane knuten till Rörstrandsfabriken fram till år 1973. Den första tiden, på 1940-talet, var de måleriska fajansernas tid och Stålhane assisterade Isaac Grünewald. Under 1950-talet ersatte Stålhane Gunnar Nylund som konstnärlig ledare vid fabriken. Stålhanes stengods kännetecknades vid denna tid av mjuka klassiska former i kinesisk stil och med viss anknytning till Gunnar Nylunds formgivning med matta harpälsglasyrer. Stålhane formgav vid denna tid även en del eftersökt seriegods, tillsammans med Aune Laukkanen som stod för dekoren skapade han bl a den spanskinspirerade serien Torro. Det sena 1960- samt 70-talets stengods var grövre till både form och glasyr. År 1973 lämnade Stålhane Rörstrand för att starta den egna firman Designhuset. Verksamheten här kännetecknades av Stålhanes experiment med egna jord- och mineralglasyrer och föremålen var ofta kraftfulla i uttrycket.

Stålhanes skira och eleganta stengodsvaser från 1950-talet med spräckliga äggskalsliknande samt harpälsglasyrer i dova nyanser har fått en markant ökad efterfrågan på senare år och inkluderas gärna i internationella inredningar.