Otto G Carlsund

Förlaga till väggmålning med rörliga figurer /löpare till Sabbatsbergs sjukhus

Otto G. Carlsund började sin konstnärliga bana med att studera teckning och grafik i Dresden 1921. Det var också då hans intresse för grafisk formgivning och förenkling väcktes. 1924 anlände han till Paris, där han studerade hos Fernand Léger och kom i kontakt med muralmåle-riet. Under studietiden utförde han bland annat ett förslag till väggmålning för ett observatorium, som arkitekten Le Corbusier såg. Det ledde till ett uppdrag att dekorera en planerad biograf i Paris 1926, men projektet gick tyvärr i stöpet. Endast en av idéerna förverkligades men då flera år senare, på biograf Regina i Stockholm 1934. Mer uppmärksammad blev den stora väggmålning Rapid, som han utförde till restaurangen Lilla Paris på Stockholmsutställningen 1930. På Stock-holmsutställningen försökte han också introducera den nyligen startade konströrelsen Art Concret för en svensk publik. Med sitt goda internationella kontaktnät hade han haft en ledande roll i bildandet av rörelsen men tyvärr blev utställningen något av ett fiasko och lämnade honom med ekonomiska skulder och frostiga relationer till flera av konstnärskollegorna.

För Otto G. Carlsund var det viktigt att få ut konsten i samhället. Han kom därför att ägna en stor del av sin tid åt den offentliga konsten och blev en viktig skribent och konstkritiker under 1930- och 40-talen. Många av hans målningar var egentligen skisser, tänkta att bli stora väggmål-ningar på offentliga ytor. Tyvärr stannade de flesta på idéstadiet. Först på 1950- och 60-talet kom satsningen på konst i offentlig miljö, där de tankar som Carlsund arbetat med ända sedan 1920-talet blev verklighet. Han kom själv aldrig att få uppleva den nya tiden med den konkreta kons-tens genombrott. I slutet av 1940-talet drabbades han av lungcancer och lades in på Sabbatsbergs sjukhus. Trots sin svåra sjukdom fortsatte han att vara aktiv och nytänkande. Han tyckte att sjuk-husväggarna var trista och började arbeta på en serie skisser till stora väggmålningar som man skulle kunna förändra genom rörliga föremål i själva kompositionen. Han målade bakgrunds-färgen med akvarell på papper och klippte ut geometriska figurer, tänkta att fungera som rörliga mobiler framför färgspektrumet.

Här ser vi en av Carlsunds förlagor till den tänkta väggmålningen. Färgskalan går från varma gula toner, via rosa, rött, till en kall blålila ton. Ovanpå bakgrunden har två antropomorfa figurer monterats på ett sätt som gör att det ser ut att sväva fritt. I fullskaligt utförande var tanken att betraktaren skulle kunna flytta figurerna i sidled på skenor. Figurerna har en tydlig karaktär av man och kvinna, där kropparnas former kan föras sammas till en gemensam form. Beroende på betraktarens eget känsloläge kan paret vara riktigt nära, eller långt ifrån varandra. Färgspektrumet i bakgrunden hjälper till att förstärka känslan av värme eller distans mellan paret, beroende på hur figurerna placeras. I en annan version har bakgrunden varma gula, orange och röda toner. Där har figurerna en mer geometrisk, abstrakt karaktär, men även de kan sammanföras till en form.

I Skissernas museum i Lund finns ytterligare en variant på temat, som också ställdes ut på Liljevalchs 2008. Bakgrundsfärgerna är snarlika det aktuella, gul-röd-blå förslaget, men spegel-vända. Mans- respektive kvinnofigurerna har här fått ännu fler former, som kan passas in i varandra. De olika förlagorna ger intryck av en strävan efter mer och mer förenkling hos figurerna. Sommaren 1948 avlider Otto G. Carlsund, endast 50 år gammal i sviterna av en hjärt-infarkt. Den nya generationen, som kom att kallas 1947-års män, tar vid där Carlsund slutade och hans idéer lever på så sätt vidare långt efter hans egen död.