Staffan Hallström
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Balans utan publik"
Signerad SH och daterad -68. Duk 77 x 135 cm.
Utställningar
Riksutställningar, utställning 106, "Staffan Hallström", nr 49.
Olle Nymans ateljé, Saltsjö-Duvnäs, 18 maj-28 september 2003.
Litteratur
Om konst, "Bilden inom mig", av Susanna Slöör, 2003-06-09, avbildad.
Övrig information
”Själva irrandet efter min sökta bild finns liksom kvar i målningen och med i bilden på ett sätt som känns viktigt för mig. Ett fullföljt arbete är för mig egentligen en oerhörd förmätenhet.”
I citatet ovan av Staffan Hallström (ur Oscar Reuterswärds bok om konstnären i serien Bonniers små konstböcker från 1962) framgår det tydligt att man inte alltför lättvindigt kan sätta etiketten expressionist på en konstnär som visserligen ständigt är på jakt efter uttrycket, men som samtidigt är mycket medveten om att slumpen och den hastiga impulsen inte nämnvärt påskyndar den tid det tar för en bild att värka fram.
Staffan Hallström är aktad och älskad av många. /…/ För många är han framför allt känd för sina många versioner av ylande hundar mot gul bakgrund. /…/ Släktskapet med Alberto Giacometti är påfallande och paralleller kan dras till dennes inburade varelser i lådliknande, skulpturala konstruktioner. Även i den trevande linjeföringen, i sökandet efter formen, finns en gemensam nämnare. För båda konstnärerna är omtagningarna viktiga för slutresultatet och att skaparprocessen tillåts leva kvar i det färdiga verket.
Den lysande gula grunden återkommer ständigt i Hallströms bilder och bidrar till att skapa en stämning som är mycket särpräglad. Färgens intensitet förskjuter perspektivet och suddar ut referenserna till hur en atmosfär och ett rum normalt bör vara konstruerat. Effekten påminner lite om gotikens eller ungrenässansens guldgrunder som omringade innehållet med sitt gudomliga hänryckande eller förskräckande ljus. De intrikata skiftningarna mellan kallare och varmare gula toner ger färgen en extra pulserande verkan. I ”Balans utan publik” med figurerna som väger på var sin sida av en gunga, kombineras denna verkan med hävstångsrörelsen som vi läser in i motivet." (Om konst, "Bilden inom mig", av Susanna Slöör, 2003-06-09)
Konstnär
Staffan Hallström stod med sitt måleri på en stark expressiv grund. Hans målningar växte fram delvis ur själva materialet men också ur hans djupaste känsloliv. Motiven tog form, sakta och ganska omständigt. Han ändrade, skissade nytt och målade över för att till slut finna en komposition och färgställning som innehade den balans och det uttryck han sökte. Hallström hämtade impulser från Delacroix, Rubens, Goya och Hills sjukdomsteckningar. Det finns också ett drag av Giacomettis tecknande av figurer och i skildringen av starka känslolägen.
I Hallströms konst är tecknandet viktigt och hans målningar utstrålar lika mycket linjeföring som målerisk poesi. För konstnären var omtagningarna viktiga för slutresultatet och det faktum att skaparprocessen tillåts leva kvar i det färdiga verket gör att hans målningar fortfarande känns väldigt närvarande.
Den första versionen av ”Ingens hundar” kom 1953. Det finns ett mänskligt drag över dessa hundar som har grupperat sig som om de skyddar varandra mot omvärlden. Högresta och alerta höjer de blicken och sina huvuden mot omgivningen och de vädrar lika mycket fara som morgonluft. I denna spänning av motpoler finner vi syntesen av Hallströms måleri.
Stig Johansson skriver i sin bok om Staffan Hallström, ”de idéer och känslostämningar som drev fram ”Ingens hundar” gjorde dessa målningar till något av de originellaste i svensk konst. Hans motivkretsar och bildidéer förblir så unika att de knappast kunde liknas vid något annat”.
Läs mer