Gösta Adrian-Nilsson

I september 1916 flyttade GAN från hemstaden Lund upp till Stockholm, där han hyrde ett rum vid Grev Magnigatan på Östermalm. Kring månadsskiftet maj-juni följande år fick han överta en ateljélägenhet vid Kungsbroplan efter sin vän Edvin Ollers och fick som granne grafikern Axel Fridell. Fylld av glädje skrev GAN i dagboken den 1 juni 1917: ”Under mig ligger staden – de blå vattnen, de gyllene tornspirorna, broarna och de tusen båtarna, husen och gatorna. En livslång dröm är vorden verklighet. /…/ Himlens luft strömmar genom den öppna balkongdörren och jag hör oavbrutet i takt med mitt hjärta pulsslagen från Bolinders verkstäder.”

GANs starka erotiskt-konstnärliga intresse för sjömännen/matroserna gick sommaren 1917 in i en ny och mera hektisk fas, inspirerad av hans hastigt uppflammande kärlek till den unge torpedeldaren Edvin Andersson. Under sommaren och hösten detta år målade GAN en rad av sina viktigaste sjömanskompositioner, vilka han visade på en separatutställning i Gummesons galleri, Strandvägen 17, i januari 1918. Utställningen, som mycket riktigt fick titeln Sjömanskompositioner, ackompanjerades av en tryckt katalog med ett långt och principiellt viktigt förord, där GAN presenterade sin konstsyn med bl.a. följande ord:

”Mina tavlors motiv – icke motiv i impressionistisk eller expressionistisk eller överhuvud -istisk mening – är sjömannen, hans liv, hans värld. Jag har sökt realisera sjömannens väsen: de brokigt böljande äventyren, den raka, grå disciplinen, den mörka blå viljan och den eldfärgade passionen. /…/ Motivet i de tavlor jag utställer är sjömannen. De olika bilderna spegla olika facer av hans liv. Motivet giver bilden dess form, dess färg, behärskar dess komposition och blir, där det lyckats, ett sammanlött, organiskt helt med färg och form.”

Målningen Matroser i Gröna Lund är förmodligen utförd under sommaren 1917. Den var emellertid inte med i utställningen Sjömanskompositioner, eftersom den redan hade ingått i GANs kollektion i Skånes konstförenings höstutställning i Malmö i december 1917 (nr 102 i katalogen) och då blivit såld. Priset i katalogen var 350 kronor, men eftersom GAN som vanligt var i stort behov av pengar, accepterade han ett kraftigt nedprutat belopp och skrev härom under juluppehållet i Lund: ”En dag voro syster och jag inne på Konstföreningens utställning /i Malmö rådhus, min anm./ … Jag hade fått upp tre dukar och två akvareller i samma vrå som i fjol. Matroserna i Gröna Lund var såld för mindre än hälften av försäljningssumman. 135 kr. föll på min lott – grosshandlare Fougstedts lott kan jag icke taxera. Liksom i fjor – och med mindre besvär – är återresan till Stockholm tryggad.” (GANs dagbok 19.12.1917.)

Den i Malmö 1917 sålda versionen av Matroser i Gröna Lund är den första av två med samma titel, båda utförda i GANs starkt personliga kalejdoskopiska stil från andra delen av 1910-talet. Version II, som skiljer sig markant från den första versionen, målades av GAN 1918 och ingick i hans kollektion på ”Februarigruppens” utställning i Liljevalchs konsthall 1919 (nr 343 i katalogen). Den här aktuella, första versionen av Matroser i Gröna Lund domineras av en dansande blåklädd sjöman i helfigur med lyfta armar, på båda sidor omgiven av hårdföra, tuffa sjömanstyper. GAN, som älskade kontrasten mellan blå och vita sjömän, har målat två vitklädda cigarrettrökande sjömän uppe till vänster, vilka för fram sina vänstra ben som i danssteg. Till höger om den dansande sjömannen i mitten ser man profilerna av tre vitklädda sjömän och nedanför dem två frontalt sedda blå matroser i halvfigur, inalles åtta sjömän i målningen.

Att inspirationen till denna för GAN ovanligt uppsluppna målning kommer från Gröna Lund framgår bl.a. av spiralformen till vänster, som kan ses som ett tecken för en berg- och dalbana, och av de runda formerna ovanför sjömannens huvud, associerande till dels en karusell, dels till nöjesfältets elektriska ljus och kulörta lyktor: rött, gult, blått och grönt. De runda och böljande formerna kontrasteras mot målningens för GAN så karaktäristiska sicksackliknande uppbyggnad.

Den dansande blå sjömannen med de vita och blå matroserna på ömse sidor och det välkända nöjesfältets ”attribut” ger målningen en för GAN ovanligt festlig prägel med en dansant och svängig rytm. Det kan tyckas lite märkligt att han har målat versalerna BE nedtill i bilden och inte exempelvis GL (= Gröna Lund). Bokstäverna BE är sannolikt GANs kod för Berns salonger/Berzelii park, och jag antar att GAN därmed har velat signalera att det var både på och vid Berns och på Gröna Lund, som han fann sina sjömansvänner. De båda stockholmska nöjesetablissemangen räcker därmed i GANs erotiska fantasivärld varandra handen tvärs över Nybroviken.

Jan Torsten Ahlstrand
Lund