Monica Eriksson, "Svenskt tenn från Svenskt Tenn", uppsats vid Stockholms universitet 1985, sid 58, bild 33, se interiörbild från butiken vid Strandvägen 1927, sid 79, bild 52, interiörbild från butiken vid Strandvägen i början av 1930-talet, spegeln hänger till vänster om hörnet på bilden.
Hedvig Hedqvist, Rikard Jacobson & Jan von Gerber, "Modernt Svenskt Tenn", Atlantis 2004, variant av spegeln avbildad sid 26: "Tennspegeln i tjugotalsbarock har en koppling till Ernst Spoléns möbler för Stockholms stadshus. Den är en av Anna Petrus första modeller för Svenskt Tenn."
Marie Rehnberg, "Anna Petrus Skulptör och Industrikonstnär", Bokförlaget Signum 2009. Sid 96, 100.

Anna Petrus var skulptör, industridesigner och formgivare, verksam i början av förra sekelskiftet. Hon föddes som Anna Petersson, dotter till en medicinprofessor och en grevinna, och tog sig efternamnet när hon utbildade sig på Konsthögskolan. Hon ärvde en mindre förmögenhet vid 11 års ålder då hennes mamma dog, vilket möjliggjorde att hon tidigt kunde utbilda sig i London och resa till Italien och Frankrike.

Anna Petrus stora internationella genombrott kom med världsutställningen i Paris 1925, där hon visade upp föremål i tenn och gjutjärn, i Swedish Grace-stil. Tenn var vid den tiden ett material som ansågs omodernt, men dess popularitet ökade i takt med att formgivare som Petrus kunde se dess fördelar. 1924 påbörjade hon ett samarbete med det då nyetablerade Firma Svenskt Tenn. Lejonet kom att bli ett återkommande motiv i Anna Petrus produktion, både som skulpturer och som stiliserade dekorer.