Förgylld brons och vit marmor. Kolonnformat kannelerat postament trappstegsliknande rund avsatts uppbärande urna med lock och rosengirlander flankerat av stående nymfer fästande girlanderna på vädursmaskaronernas horn. Den sammanhållande järnstaven märkt "M.A.R.B". Höjd 29 cm.
Sockel med små nagg.
Ottomeyer-Pröschel, Vergoldete Bronzen, del II, München 1986, sid. 564-566.
Fleming - Honour, Lexikon för Konsthantverk, Stockholm 1989, sid. 252.
Ett exemplar i brons och elfenben finns i privat ägo i Paris och det har tillhört Madame Geoffrin, som beskriver det 1767 som "un petit monument antique d'ivoire, de marbre et de bronze doré fait par Gouthière, 600 livres. Louvren äger ett exemplar. Ett exemplar i grön marmor finns i privat ägo i Paris. En teckning i Louvren av Edme Bouchardon kan ha inspirerat Gouthiere till denna komposition. Förebilden finns i Villa Borghese i Rom och är en antik brunn omgiven av gracer. Samma brunn avbildades av Jean Eric Rehn, se "Bellingasamlingen ", Bukowski 6 - 7 februari 1993, katalognummer 274 och 275. Madame du Barry ägde ett exemplar " 372 - un vase de marbre blanc forme decassolette, monté sur une colonne et soutenu par deux caryatides en bronze doré avec monture et garniture, 200 francs ". Enligt Ottomeyer-Pröschel anses detta exemplar försvunnet. En bordspendyl med samma utseende men utan nymfer fanns i marknaden i Paris 1981 och var signerad " Fait par Gouthiere, ciseleur - doreur du Roy, Quay Pelletier, 1767 ". Även Musée Cognac - Jay, Paris, äger en signerad analog bordspendyl. Efter Gouthieres konkurs 1788 bröt flertalet hantverkare sig ur verkstaden och tillverkade fortsättningsvis egna bronser i hans anda.
Pierre Gouthiere (1732 -1812/14) var ledande fransk bronsgjutare och förgyllare under Ludvig XVI, specialist på elaborerade, ciselerade och förgyllda möbelbronser och beslag av den ytterst förfinade typ med blomster-och lövverksmotiv som man finner på möbler av Riesener. Han förfinade ( och uppfann eventuellt ) en variant av brännförgyllning genom vilken matta partier ställs i kontrast mot polerade, vilken ger en ytterst rik effekt. Han blev mästare 1758 men berömd först 1770 genom sina arbeten för Madame du Barrys slott i Louveciennes. Kunderna misskötte sina betalningar och 1788 blev han bankrutt. Hans finansiella ruin blev fullständig genom revolutionen och han dog utfattig. Sällan signerade han sina bronser.