"Gunlöd"
Signerad Zorn och daterad -86. Akvarell 27 x 18 cm.
Direktör Paul Tolls samling, Stockholm.
Privat samling.
Gerda Boëthius, "ZORN. Tecknaren. Målaren. Etsaren. Skulptören", 1949, omnämnd sid 213 samt upptagen i katalogen under år 1886, sid 542.
Katalognumret utfördes ursprungligen som illustration till ”Den höges ord” i ”EDDA. Sämund den Vises Skaldeverk. Fornnordiska myt- och hjältesånger om de götiska eller germaniska folkens gamla gudatro, sagominnen och vandringar” vilken, i översättning av Nils Fredrik Sander (1828-1900), utgavs 1893.
Sander beträdde under sin levnad en lång samt framgångsrik ämbetsmannabana (t.ex. som t.f. intendent vid Nationalmuseum år 1873) vilken interfolierades med poetisk samt litterär verksamhet. Hans poetiska aspirationer väcktes tidigt och redan 1853, vid 25 års ålder, överlämnade han ett mer än 600 sidor stort manuskript med dikter till bedömning av Svenska Akademien, vilket resulterade i att Akademien tilldelade honom sitt stora pris samma år. Under ett senare skede i livet (1889-1900) var Sander innehavare av stol 7 i Svenska Akademien.
I sin levnadsteckning över Sander skriver Hans Henrik Brummer: ”Som museiman, konsthistoriker och konstpolitiker var S synnerligen aktiv. I samband med att NM 1866 öppnades för allmänheten publicerade han en samvetsgrant gjord översikt över museets byggnadshistoria och samlingar. Hans historik i fyra delar över NM (1872-76) var en pionjärinsats präglad av stor noggrannhet. Särskilda studier ägnade han åt Sergels skulptur Venus som stiger ur badet (1877) och den sv konstagenten och ministern i Rom Francesco Piranesi (1880). S:s minnesteckning över målaren C F v Breda (1896) formade sig till en lärd och omsorgsfullt genomförd studie, till vilken fogades en verkförteckning omfattande 550 nummer”.
Det samtida konstlivet var ofta föremål för Sanders omsorger, varvid hans positioner som departementstjänsteman, vice preses i Kungl. Akademien för de fria konsterna samt ledamot av statens inköpsnämnd av konst gav honom goda möjligheter till insyn och överblick. Det var detta som förde den unge Anders Zorn i Sanders väg.
Brummer, återigen, skriver: "S:s påtagliga antikorientering kom att överträffas av hans långtgående hänförelse inför fornnordisk dikt och myt. Han utgav flera studier av Eddan och överflyttade Gullveig eller Hjalmters och Oivers saga (1887) liksom Edda Sämund den vises (1893) från isländskan till nationalromantisk svenska. Den senare utgåvan var en praktvolym om närmare 500 sidor där 25 konstnärer medverkade med tillsammans 170 illustrationer. Anmärkningsvärt var här att S i en strävan att samla de konstnärliga krafterna i ett patriotiskt syfte lyckades jämka samman konstnärsgenerationerna. Bland de äldre fanns August Malmström och Mårten Eskil Winge representerade; Gustaf Cederström och Georg v Rosen svarade likaså för ett markant akademiskt inslag, medan närvaron av Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson vittnade om S:s ambition att även låta den nya konstens företrädare ingå”.
Zorn utförde illustrationerna under hösten 1886 då han och Emma var gäster hos Henriette Lamm. Till illustrationerna hör ex. vis ”Havet i storm”, vilken enligt Gerda Boëthius ”röjer ett tydligt inflytande av Malmströms romantiska syn”. Akvarellen avbildar mot en hög horisont vikingaskepp vilka plöjer fram över det upprörda havet samtidigt som en havsnymf skymtar fram i de genomlysta gröna vågorna. ”Havet i storm” kom aldrig att användas vilket däremot gällde för ”Brynhilds och Gudruns träta” vilken, i sin komposition samt avbildning av de båda kvinnorna tydlig pekar fram emot påföljande års målningar från Dalarö, sommaren 1887.
Sander beställde även ett flertal ytterligare illustrationer. Boëthius skriver: ”Ingen av dessa synes ha blivit utförd” och fortsätter sedan ”Vackrast i Eddan är ’Gunlöd’ midjebild av en ung flicka i profil, med utslaget hår, som har något visst gemensamt med Miss Forbes och Christa Morphy. Det är bokens vackraste illustration”.
Anders Zorn föddes i Mora 1860. Redan vid unga år förstod man att han hade konstnärliga anlag, 1875 reste han därav till Stockholm och började som elev vid dåvarande Slöjdskolan (nu Tekniska högskolan) i Stockholm och inom kort började han på Konstakademin. Från början tänkte han bli skulptör, men inom kort tog akvarellmåleriet över, det medium som skulle bli hans ända fram till 1887. På elevutställningen 1880 fick Zorn sitt genombrott med akvarellen "I sorg". Följande år vinner Zorn också internationellt rykte som porträttmålare. Hans akvarellmåleri når snart sin absoluta höjdpunkt, hans mest kända verk från perioden är Vårt dagliga bröd från 1886. Kort därefter övergår Zorn till oljemåleri, vilket sker med omedelbar framgång. Huvudsakligen vilade hans rykte på hans porträttkonst och han kom att avporträttera många storheter, till och med presidenter, exempelvis avporträtterades Theodore Roosevelt i en etsning. Just hans etsningar kom i hög grad att bidra till hans framgång. I slutet av 1880-talet började Zorn att arbeta i den genre som alltmer skulle komma att bli hans kännetecken, nakenhet i det fria. Vattnets rörelser och ljusets reflexer på vattenytan hade länge intresserat honom och nu komplicerades motivet genom att placera en modell vid eller i vattnet, i syfte att skildra en syntes mellan natur och människa. 1896 flyttade makarna Zorn hem till Sverige och Zorngården i Mora, som medförde ett ökat intresse för hembygden, vilket kom att speglas i hans kommande måleri. Av konstnärens scener från Moratrakten, dess allmoge och urgamla traditioner var "Midsommardansen", idag vid Nationalmuseum, den målning som Zorn själv värderade högst.
Läs mer