Flodkrök med fåglar
Färg- och svartkrita på papper 21 x 17 cm.
Fil. dr Uno Otterstedts samling, Lund.
Direktör Jackie Neumans samling, Stockholm.
Detta snövita samt karga vinterlandskap är obefolkat så när som på en samling svarta fåglar vilka känns igen från teckningar som "Vinter" (kat nr 194).
Vi som betraktare befinner oss i ett minst sagt prekärt samt utsatt läge. Kompositionens djärvt beskurna landskapsutsnitt med hög horisont frammanar en känsla av att åskådaren befinner sig mitt i det våldsamt framrusande vattnet. Som om detta inte vore illa nog förefaller även bägge flodbäddarna befinna sig utom räckhåll.
I Nationalmuseums utställningskatalog "Carl Fredrik Hill" från 1999 fördjupar Sten Åke Nilsson resonemanget avseende "de stora vattnens" betydelse när det gäller teckningarna från "sjukdomsperioden":
"En gemensam nämnare för alla schizofrener tycks vara ett hot om översvämning och undergång, som de lever med. [...] Bland Hills teckningar finns åtskilliga 'vattenskap', teckningar av svarta virvlar och fallande kaskader. Hotbilden kan ha aktualiserats redan under augustidagarna i Luc-sur-Mer, då han arbetade på stranden, vänd mot det inströmmande vattnet. [...] Hill orienterar sig efterhand i allt vidare kretsar för att utveckla sitt tema. Han läser och inspireras av Figuiers 'Jorden före syndafloden' och av aktuella reseskildringar från Afrikas inre. Hotbilden återkommer i nya skepnader, men han försöker också hitta en väg till räddning undan det forsande vattnet. Bilderna handlar först och sist om människans möjligheter att överleva".
Om flodkröken i föreliggande teckning kan anses vara en gentagelse av de berömda oljemålningarna, kända under samlingsbegreppet "Trädet och flodkröken", från Bois-le-Roi år 1877 är väl näst intill omöjligt att föra i bevis. En intressant iakttagelse kan emellertid göras utifrån motivet ifråga samt övriga teckningar ur Jackie Neumans samling vilka avbildar vattenfall eller framrusande floder: vattnet strömmar i princip alltid från höger till vänster....
Carl Fredrik Hill var en svensk bildkonstnär född i Lund. Hill räknas till en av Sveriges främsta landskapsmålare. Hans livsöde och konstnärskap tillhör den svenska konsthistoriens kanske märkligaste men mest intressanta. Född i ett akademikerhem i Lund lyckades han trots faderns protester få påbörja studier vid Konstakademin i Stockholm och reste sedan till Frankrike, där han kom i kontakt med Corots landskapsmåleri. Han fann sina motiv i Barbizon och senare vid floden Oise, i Luc-sur-Mer och Bois-le-Roi. Han målade frenetiskt med förhoppning om att bli antagen på Paris-salongen. Redan under studieåren kämpade han med en begynnande mental ohälsa och 28-årig fördes han till sinnessjukhuset i Passy. Under sjukhusvistelsen påbörjade han sin rika produktion av teckningar och fortsatte sedan med detta efter återkomsten till Lund, där han under återstoden av sitt liv vårdades av familjen. I tusentals blad framträder en fantasivärld av figurer och figurscener. Idag har Hills flodlandskap och blommande fruktträd från åren i Frankrike, tillsammans med de visionära teckningarna från sjukdomstiden i Lund fått stor uppskattning. Hans konst skildrar en ensamhet och längtan som är lätt att låta sig gripas av. Han är främst representerad på Malmö Museum och på Nationalmuseum i Stockholm.
Läs mer