Anders Zorn

Petit Palais. Musée des Beaux-Arts de la Ville de Paris, Zornmuseet, Mora samt Nationalmuseum, Stockholm önskar låna konstverket till utställningen ”Anders Zorn. Le peintre de la Suède fin-de-siècle” vilken kommer att visas i Paris 15 september – 17 december 2017.

Auktionens målning ingick tidigare i konsul Erik Brodins enastående samling av Zorn-akvareller vilka enligt Ernst Malmbergs beskrivning "bilda ett Zorn-galleri till vilket det ej finnes motstycke i privat ägo". Att Malmberg inte överdrev framgår av det urval akvareller vilka bildade samlingen i fråga, t.ex. ingick ”Kapprodd” (signerad Zorn och daterad -86, akvarell 29,5 x 44 cm, såld för över 13,6 miljoner på Bukowskis Klassiska höstauktion 2015, privat ägo)! Att konsul Brodin hade ett öga för utsökt kvalité illustreras även tydligt av föreliggande katalognummer vilket utfördes i nära anslutning till makarna Zorns bröllopsresa årsskiftet 1885/1886.

Efter att ha ingått äktenskap den 16 oktober 1885 gav sig Anders och Emma iväg på en bröllopsresa som varade ett drygt halvår. Resrutten gick över centrala samt östra Europa och efter en längre vistelse i Rumänien anlände paret Zorn den 21 december till Konstantinopel. Anders Zorns, ofta citerade, respons återfinns i hans självbiografiska anteckningar:

"Åh, jag skall aldrig glömma mitt uppvaknande på morgonen vid inloppet till Bosporen. Vi hade lämnat ett landskap täckt med alnsdjup snö och - 15° och såg nu ut över grönskande stränder och vita minareter belysta av morgonsolen".

Att staden även gjorde ett starkt intryck på hustrun Emma framgår av hennes brev till sin tant Gustava på nyårsafton 1885:

"Jag har förälskat mig i det smutsiga, det sköna, det fattiga, det praktfulla Konstantinopel! Här luktar smuts och här luktar olja, men här luktar Orient. [...] Lägg dertill att på Bosporen och Gyllene Hornet ser du samma liflighet utveckla sig. Handelsfartyg af alla nationer, flottans stationärer och emellan dessa mera tungfotade väsen, skjuta blixtsnabbt hundratals lätta kaiker med sina smäckra former fram och stilla i det strålande solljuset lura mängden af fiskebåtar på sitt säkra rika byte ur det klara vattnet".

Just kaikroddarna återkommer Emma till i ett annat brev, denna gång adresserat till hennes mor:

"...voro ej kaikmännen så bekanta med farvattnet kunde man frukta för sitt lif. Men Bosporen är deras andra hem och förda framåt af deras starka armar njuter man lyckligt af den varma luften, de friska vattenångorna och utsigten".

Utdragen ur Emmas brev är hämtade ur den katalog som, dåvarande chefen för Zornmuseet i Mora, Birgitta Sandström skrev i samband med utställningen "Zorn och Orienten" år 2000 på vilken föreliggande katalognummer var utställt.
Sandström skriver i katalogen angående Zorns motiv med kaikroddare:

"Till 'Kaikroddare', eller 'På Bosporen' som den också har kallats, finns en laverad skiss bevarad och Zorn gjorde inte mindre än fyra akvarellversioner av den. Av dessa ägs två av offentliga institutioner, Nationalmuseum och Zornsamlingarna, som även äger laveringen, medan de två andra akvarellerna ingår i privata samlingar. Åtminstone en av de sistnämnda målades i Paris på senvåren 1886. Målningarna i Zornsamlingarna och Nationalmuseum är dock med säkerhet utförda i Konstantinopel i januari 1886".

Sandström konstaterar även att kompositionen grundar sig på en av Zorns tidigare båtskildringar, "På Themsen", från 1883: "Liksom i den målningen får åskådaren intrycket att i 'Kaikroddare' sitta med i båten på toften framför roddaren".

Hans Henrik Brummer har även fört på tal, angående kompositionens tillkomst, att: "Zorns arbetsprocedur är svår att rekonstruera i detalj. Men det är troligt att han i sina studier av kaikroddaren liksom av vattnets rörelser tagit kameran till hjälp".

Förutom eventuella fotografiska förlagor synes som sagt den absoluta utgångspunkten för kompositionen varit Zornsamlingarnas bevarade skiss ("Kaikroddare, skiss", 1886, laverad blyertsteckning, 39 x 53,5 cm).

Utifrån dessa har Zorn därefter utfört "Kaikroddare I" (påskriven 'Constantinopel jan 86', akvarell 35,6 x 50,6 cm, Zornsamlingarna, Mora). Denna första version försiggår i klart dagsljus och roddarens vita dräkt skimrar av reflexer. I bakgrunden framstår tydligt stadens silhuett med dess moskéer och minareter samtidigt som det enda övriga spåret av maritim verksamhet utgörs av en isolerad kaik längre bak.

I "Kaikroddare II" (signerad Zorn och daterad 1886, akvarell 17 x 25 cm, Nationalmuseum) har Zorn modifierat kompositionen. Birgitta Sandström skriver:

"Nationalmuseums version av 'Kaikroddare' är målad i kvällsljus där den rosa färgen från himlen reflekteras på vattenytan. I bakgrunden anas staden i dis och på vattnet rör sig flera båtar, bl.a. ytterligare en kaik med en roddare och två damer under ett parasoll. Ett marinfartyg har ankrat upp närmare staden. De rosa ljusreflexerna återspeglas i det röda parasollet och fartygets mönjefärg strax över vattenytan. Zorns suveräna handlag med penseln och hans förmåga att gestalta vattenytor och reflexer får i 'Kaikroddare II' ett moget och intensivt uttryck".

Den förnäma damen med parasoll och uppvaktande tjänstekvinna vilka skymtar i den andra kaiken skulle återkomma i t. ex. "Turkisk dam med slavinna" (1886, etsning, 10,6 x 18,7 cm).

Föreliggande katalognummer, "Kaikroddare III", bör enligt expertis ha målats i Paris våren 1886. Den är den till formatet största av samtliga versioner och ligger kompositionsmässigt nära Nationalmuseums version. Dock är "Kaikroddare III" målad i ett jämnare starkare ljus, utan de rödrosa reflexerna på vattenytan, vilket indikerar att det rör sig om tidigare på dagen. Även i denna version skuggas damerna i intilliggande kaik av ett parasoll, även om det nu är något mindre intensivt rött, vilket även gäller för fartyget i bakgrunden vars mönjefärg bara anas. I "Kaikroddare III" har Zorn emellertid valt att byta ut den andra roddarens vita turban mot en röd fez.

Den sista versionen av motivet, "Kaikroddare IV" (1886, signerad Zorn, akvarell 42 x 72 cm, såld på Bukowskis Internationella vårauktion 1989, privat ägo) ligger kompositionsmässigt mycket nära de två föregående versionerna men skiljer sig från de tidigare genom den monokroma färgskalan där den är hållen i grått och ockra.

På samma sätt som det uppenbarligen finns kopplingar mellan "På Themsen" från 1883 och dessa skildringar av kaikroddare skulle Zorn framgent också återkomma till denna typ av kompositionsmodeller där roddaren ses i ett starkt förkortat perspektiv från båtens akter. Nära till hands här ligger ex. vis ett av Zornmuseets mest uppskattade verk "Midnatt" från 1891 (signerad Zorn och daterad Mora -91 Midnatt, olja på duk, 69 x 103 cm, Zornmuseet, Mora).

Att "Zorn lade ned särskilda omsorger på detta motiv [Kaikroddare] " vittnar, enligt Hans Henrik Brummer, "om ett förnyelsebehov i riktning mot ett naturalistiskt (och impressionistiskt) valörmåleri. Ett år senare målades 'I Algers hamn' och med denna akvarell bekräftar Zorn att han hade givit sitt måleri en allt modernare prägel både när det gällde rumsuppfattning och ljusskildring".

Detta resonemang går igen i Karin Ådahls (docent i konstvetenskap, direktör för Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul 2003-2008) katalogtext avseende "Kaikroddare I" i samband med utställningen "Zorn. Mästerverk" på Zornmuseet i Mora år 2010, vilket äger giltighet även vid betraktandet av föreliggande katalognummer:

"I den akvarell som tillhör Zornmuseet skymtar konturerna av Seraljudden i stadsdelen Stamboul, den historiska staden, med Topkapipalatsets siluett och moskéernas minareter i diset över Bosporen bakom roddaren. Båten befinner sig långt ute på vattnet mellan Üsküdar på den asiatiska sidan av staden och stadsdelen Pera på den europeiska sidan. Studien är väsenskild från de konstverk som under 1800-talets senare decennier skildrar Orienten i ett romantiskt, exotiskt perspektiv. Zorns intresse ligger i motivet, i reflexerna i den livliga vattenytan och i den, med Orhan Pamuks ord, 'pärlemorskimrande' atmosfären över staden och Bosporen".