"Anadyomene"
Signerad Eric Grate och numrerad 1/4. Daterad LIII-LIV (1953-54). Gjutarstämpel Herman Bergman fud. Mörkpatinerad brons, höjd 61 cm.
Göteborgs konstförening, 1955.
Lunds konsthall, 1960.
Galleri Lars Bohman, Stockholm, 2002.
Skulptur på Öja, sommaren 2010.
Pontus Grate, Ragnar von Holten, "Eric Grate", SAK, 1978, omskriven sid 90-93.
Denna skulptur tillkom 1947-49 på beställning till Rådhusparken i Hudiksvall. Den är två meter hög. 1953 lät Eric Grate gjuta en version i 1/4 skala och 1955 i tre exemplar en något större version.
"Föreningen av sensualism och stor, sträng form utmärker också statyn Anadyomene. Namnet är grekiskt och betyder "den havskumborna". Det var ett av kärleksgudinnan Afrodites epitet, hon som en vacker dag sägs ha framfötts ur vågornas skum. Vad statyn Anadyomene beträffar, stiger hon inte upp ur havets skum, utan ur en plantering framför Stadshotellet i den lilla hälsingestaden Hudiksvall, där hon kom på plats i maj 1953... Och när Eric gav henne detta namn, var det inte för att ange en avsikt att än en gång illustrera den celebra födelseakten, utan blott för att antyda vad han velat uttrycka med sin kvinnogestalt.
Knäböjande står hon i beredskap att stiga upp. I jämförelse med Årstidernas och andra statyers mer entydiga stående eller liggande är ställningen ett fynd. Den inför en ny dimension, möjliggör nya spänningsförhållanden. Kroppens spel av volymer och intervaller, anspänningar och vilopunkter skärps. Ben och lår är kraftigt utformade, laddade med potentiell kraft. Medan högerbenet vilar stadigt, tar det vänstra spjärn mot marken. Denna ansats uppåt förs vidare av kroppens framåtböjning, armarnas gest och huvudets alerta resning. Genom "underredets" övernaturliga prportioner får denna strävan uppåt stor kraft och monumentalitet. Man känner, att det inte är en vanlig jordisk kvinna som makligt reser sig. Nej, det är något annat, något tidslösare som äger rum: en gudinna, en jordemoder med hela jordens tyngd och sav i sina lemmar som sakta frigör sig ur materian och öppnar sig mot luften, ljuset, livet. Ty ju högre upp man kommer i skulpturen, desto lättare blir formerna - armar och bröst ter sig nästan gracila jämfört med benens och lårens massa, huvudet är påfallande litet och dess uttryck förandligat, med en skymt av det uppvaknandets "arkaiska" leende som lyser upp den begynnande grekiska guldålderns statyer av unga män och kvinnor. Den ömhet och den sensualism som Anadyomene utstrålar har EG lyckats smälta in i en kraftfullt förenklad och typiserad gestaltning som når betydligt längre i monumentalitet än hans tidigare kvinnostatyer." Pontus Grate, Ragnar von Holten, "Eric Grate", SAK, 1978, omskriven sid 90-93.
Eric Grates egensinniga bildvärld inbjuder alltid till besök och vandring i fantasin, han respekterar naturformernas lagar, men ”leker ibland gud” och omformar och sammanfogar naturen och fantasin till nya, överraskande objekt som vi på en och samma gång känner igen, och samtidigt aldrig har sett. Han lånar fragment från naturen och använder sin outsinliga fantasi i sitt skapande på ett unikt sätt. Bildspråket blev surrealistiskt abstrakt med utgångspunkt från ”object trouvés”. Grate inspirerades av naturens utstrålning och dess olika former. Stenar rötter, insekter, skelettdelar omvandlades till skulpturer. Framförallt insektsvärlden gav hon impulser. Under 1960-talet var det särskilt strand, skrov och benknotor, som var utgångspunkt för hans skulpturer. Har utfört en mångfald officiella konstverk.
Grate begav sig efter studierna på Konstakademien 1917-1920 ut på resor till Italien och Grekland där hans skissböcker fylldes med studier av insekter, växtfragment och antika arkitektur-, skulptur- och keramikdetaljer. Han tillbringade en längre period mellan 1924-1933 i Paris, en formativ tid där han var en av ett fåtal svenska konstnärer som umgicks i det verkliga avantgardet; han fick bland annat kontakt med surrealisterna Jean Arp, Paul Eluard och Tristan Tzara liksom skulptörerna Charles Despiau, Aristide Maillol och Constantin Brancusi.
Grate är av många ansedd som en av Sveriges främste skulptörer under 1900-talet.