Hugo Birger

Hösten 1879 anlände Hugo Birger till Paris för att påbörja vad som var hans andra vistelse i Frankrike. Vid återkomsten till den svenska konstnärskolonin på Montmartre fann Birger där sin gamle vän Ernst Josephson. Denne hade under sommaren övertagit August Hagborgs ateljéhus vid Rue Gabrielle, nära krönet av Montmartrehöjden. Från gatans södra ända öppnade sig en utsikt över hela Paris och i dess motsatta ända gränsade gatan till Moulin de la Galette och andra berömda nöjesetablissemang.

Sixten Strömbom beskriver ateljéhuset i sin biografi "Hugo Birger. En levnadsteckning", 1947:
"Huset med (dåvarande) nummer 31 var en låg grå byggnad, innefattande en ofantlig ateljé med ett par smärre rum jämte utskjutande kokvrå. Härtill hörde gårdstäppa med en akacia och en mycket liten spaliérberså av murgröna och vildvin. Josephson hade nödtorftigt möblerat ateljén och boningsrummen och prytt dem med en del praktfulla italienska textilier, en isbjörnsfäll och de härliga kopior han utfört under de sista årens galleristudier. Birger, som vid återkomsten till Paris saknade fast bostad, blev inbjuden att kinesa här, tills han funnit en sådan. Men de båda vännerna trivdes så intensivt med varandra, att Birger kom att stanna lika länge, som Joseph bodde där".

Hugo Birger själv kommenterade samboendet vid Rue Gabrielle enligt följande:

"För närvarande finns jag inhyst i min vän Josephsons ateljé Rue Gabrielle n:o 31 (Montmartre), där jag trivs rätt bra, steker mina bifteks suédois el. sill och potatis med stor praktisk talang enl. Josephs utlåtande, ty jag sköljer alltid sillen och skär till löken, medan elden i fyrpannan håller på att 'allumera sig', som han alltid så skönt säger, Skånis".

Den omnämnde "Skånis" är givetvis konstnärskollegan Carl Skånberg som också befann sig i staden. Till detta kom att även följande svenska konstnärer fanns närvarande i Paris vid den här tiden: Richard Bergh, Nils Kreuger, Karl Nordström och Robert Thegerström m.fl. Att detta glada kamratgäng ofta och gärna sammanstrålade för divertissement av ystert slag har tidigare berörts i såväl litteratur som utställningssammanhang. Vid ett senare skede i livet skrev också Hugo Birger till Georg Pauli om "en nyårskväll på r. Gabrielle" då Carl Skånberg "i ett rapp fick ihop hela bunkalaget på Eremitaget och upp till Birger och Joseph" där man samlades kring "en sjuhelvetes bål" och "sjöngo gluntar, kvartetter och solo".

Festligheter till trots var det emellertid måleriet som stod i centrum för dessa unga konstnärers strävanden. Det stora målet framför andra var givetvis att få ett verk antaget till den prestigefulla Salongen vilken hölls årligen. För Birgers del, i sammanhanget, avlöstes nyårets båldrickande samt sjungande av en intensiv arbetsperiod från tiden efter nyår till mars 1880 med siktet inställt på det årets kommande Salong.

Ämnet för salongstavlan ("Toaletten", signerad Birger och daterad 1880, olja på duk, 147 x 115 cm, privat ägo), en elegant dams mottagning under sin toalett innebar, vilket Strömbom påpekar, långt ifrån någon nyhet i den målade sedeskildringen:

"Det hade med förkärlek brukats i 1600- och 1700-talens pikanta genrekonst. Alfred Stevens och många med honom hade tagit upp det i sina då så eftersökta boudoarbilder med kameliadamer eller skönheter av värld. Manets berömda bild av en aktris framför sin spegel, 'Nana', som refuserades vid 1877 års salong, var vid denna tidpunkt ett inom Paris' konstvärld känt och omstritt konstverk".

”Toaletten” vann omfattande uppskattning bland Birgers konstnärsvänner och den svenske kritikern Godfrey Renholm skrev hem till Posttidningen från 1880 års Salong:

"Sök icke någon djupare mening i allt detta; det är en scen ur det liv, vars dagar förflyta utan att i dem finnes ett spår av djupare mening eller innehåll än bemödandet att göra dem så nöjsamma som möjligt! [...] Men vad som i synnerhet gör tavlans förtjänst -är- dess utsökt fina och mjuka färg, som i de renaste modulationer nästan går hela skalan igenom. - Tavlan kan ej annat än bliva en succé".

"Toaletten" blev, dessvärre, inte någon stor succé på 1880 års Salong. När den påföljande vinter ställdes ut i Stockholm emellertid omnämnde Posttidningens ordinarie kritiker, professor Carl Rupert Nyblom, Birger som "en av de talangfullaste medlemmarna av den svenska kolonien i Paris". Efter allt detta erkännande framstod Birger som ett av de stora unga namnen i det svenska konstlivet -omstritt bland de konservativa men uttalat med stora förhoppningar av de mera modernt sinnade. Som Strömbom skriver: "Hans snabba assimilering av dagens franska stilmode framhölls som ytterst anmärkningsvärd".

Denna "assimilering" märks påtagligt i föreliggande katalognummer utfört (strax efter salongstavlan) under denna Pariservår år 1880. Den av reumatism drabbade Birger kunde nu efter en lång och kall ateljévinter ånyo arbeta ute i det fria. Strömbom, återigen, skriver:

"han kunde utan besvär sätta sig utanför Eremitaget och teckna efter de franska flickor som där togo sin apéritif. Han tycks ha behållit en, kanske två av de kvinnliga modellerna från 'Toaletten' och sätter in henne eller dem i olika måleriska situationer. Han har i en elegant blyertsteckning fångat mycket av parisiskans charm, där hon sitter vid ett kafébord och ler sitt mjuka leende över läsningen av ett brev. Han har i en annan blyertsteckning, 'I soffhörnet', gjort en grundlig studie av hennes forcerat lediga sätt att breda ut sin rika åttiotalsstass i ateljéns intimitet. Studierna efter detta motiv resulterade i oljemålningen med samma namn, en i dekorativt hänseende utmärkt bild".

Bägge de ovan anförda teckningarna: "Brevet" (signerad Birger, blyerts på papper, 26 x 18 cm, Nationalmuseum) samt "I soffhörnet" (signerad Birger och daterad Paris 80, blyerts på papper, 41 x 31 cm, Göteborgs Konstmuseum) avbildas i Strömboms biografi. Även om föreliggande oljemålning, till viss del, är en syntes av dessa studier är den senare av störst relevans. Vid en jämförelse mellan den förberedande blyertsstudien och oljemålningen framträder ytterst begränsade avvikelser. Vad som framträder tydligast är att Birger i oljemålningen beskurit komposition på så sätt att krukväxten till vänster i studien helt utelämnats. Till detta kommer att Birger i oljan valt att låta parasollet ligga ner, istället för att stå upp, i sällskap av en blomsterbukett. Vissa inslag är oförändrade, emellertid, t.ex. den isbjörnsfäll, vilken tillhörde Josephsons inredning av ateljén, som täcker merparten av golvet (bekant sedan tidigare från t.ex. ”Toaletten”). Av störst betydelse för kompositionen torde dock vara tillägget av en korg förföriska körsbär vilka, förutom att vara en pikant färgaccent, tillåter Birger att excellera i teknisk virtuositet i sin skildring av motsatsförhållanden: yta/djup samt ljus/skugga. Att bären även understryker det sensuella innehållet i brevet torde också stå klart……En avslutande intressant detalj utgörs av den japanska solfjäder som skiljer oljemålningen från den förberedande blyertsskissen. Under 1880-talet rådde i Paris en smärre ”feber” kring allt som hade med Japan att göra, vilken påverkade även de skandinaviska konstnärerna. Den djärvt beskurna solfjädern återfinns även i en annan av Birgers oljemålningar från 1880 ”I Sarah Bernhardts loge” (olja på duk, 100 x 82 cm, såld på Bukowskis Internationella höstauktion 1987, privat ägo). Modellen i målningen skulle återkomma i ytterligare ett par kompositioner av Birger samma år, vilket påpekats av Strömbom. Dessa målningar utgörs av ”I bersån” (signerad Birger étude, olja på duk, 100 x 31 cm, Nationalmuseum) samt ”Souvenir de Montmartre 1880” (signerad Birger Souvenir de Montmartre 1880, 52 x 64 cm, privat samling), tidigare i konstnärinnan Julia Becks ägo, vilken avbildar modellen tillsammans med Ernst Josephson och som av Strömbom beskrivits som ”något av det mest betagande Birger någonsin åstadkommit”.