"Othello"
Signerad Isaac. Utförd 1915. Duk 55 x 46 cm.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Det sjungande trädet", 8 sep-5 nov 1989.
Norrköpings Konstmuseum, "Det sjungande trädet", 19 nov 1989-28 jan 1990.
Borås Konstmuseum, "Det sjungande trädet", 11 feb-8 april 1990.
Utställningskatalog, "Det sjungande trädet", kat nr 44.
Hodin, JF, "Isaac Grünewald", Stockholm 1949, jämför version av "Othello", plansch 27.
Shakespeares tragedi Othello är ett passande motivval för Isaac Grünewalds uppdrivna expressionistiska stil.Den svartsjuke Othello stryper sin unga venetianska hustru Desdemona då han misstänker henne för otrohet. Den brinnande röda bakgrundsfärgen förläner målningen en stark dimension av passion. Krucifixet på väggen pekar fram emot dramats upplösning, Desdemona var oskyldig och den ångerfulle Othello tog sitt liv.
Detta 300 år gamla drama av Shakespeare får genom Grünewalds orädda och energifyllda målning en universiell giltighet. Målningen är utförd 1915, samma år som mästerverket Det sjungande trädet, en period då Grünewalds måleri var särskilt uttrycksfullt-expressionistiskt.
Isaac Grünewald verksam som bildkonstnär och keramiker samt professor vid Konstakademien i Stockholm under åren 1932-42. Grünewald hade en ledande ställning i den svenska moderniströrelsen under 1910-talet och blev dess företrädare i Sveriges samtida konstdebatt. Han var elev vid Konstnärsförbundets skola och vid Henri Matisses öppna akademi i Paris. 1909 debuterade han vid ”De ungas” samlingsutställning med konstnärer som Ture Ander och Arvid Nilsson. Grünewald betraktade sig själv som expressionist då hans fokus låg på konstverkets uttryck. Paul Cézanne var en konstnär som inspirerade honom likaså hans fru och kollega Sigrid Hjertén. Han skildrade det sjudande storstadslivet i överraskande vinklar, ofta i fågelperspektiv, virtuost behandlade i regnbågens klara färger. Hans målningar är tagna ur verkligheten, men inte fångade framför motivet utan ur minnet. Han målade staden och dess virvlande liv, utsikter, parker och interiörer. Med diagonaler och avskärningar byggde han sina kompositioner och underströk växelspelet mellan de varma och de kalla färgerna. Under tiotalet är han påtagligt påverkad av Matisse. Under tjugotalet förändrades hans stil sedan han återvänt till Paris. Landskapen målades direkt inför motivet, så även en rad av färgstarka blomsterstilleben och nakna modeller. Senare närmade han sig verkligheten än mer, men övergav aldrig helt minnesmåleriet.
Läs mer