Salome
Signed Isaac. Executed 1917. Canvas 66 x 54 cm.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, 1918, kat nr 116.
Salome dansade på begäran de sju slöjornas dans för sin styvfar Herodes Antipas med löfte om att i belöning få önska sig vad hon ville, guld, pärlor, skönhet. Salomes mor Herodias som var änka efter Herodes bror hade tagit sin svåger till ny make av maktbegär. När hon hörde Herodes erbjudande anade hon hotet om förfall och förstörelse för sin dotter och rådde henne att önska sig den vackre Johannes döparens huvud på ett fat. Salome följde moderns råd och de båda kvinnorna lyckades därmed ge Herodes den ultimata erotiska hämnden.
Den bibliska historien om Salome har i alla tider varit en favorit för konstnärerna eftersom den erbjuder en möjlighet att måla orientalisk rikedom, halvnakna kvinnor och exotiska scener med bibeln som täckmantel. Titian och Gustave Moreaus konstverk på temat Salome är kända mästerverk.
Oscar Wildes drama "Salome" hade premiär 1896 i Paris och 1905 blev den en operauppsättning av Richard Strauss i Dresden. Salome var därför ett drama på modet på 1910-talet och ett självklart motivval för Isaac Grünewald som var allmänt fascinerad och intresserad av teater, opera och scenskisser. Den dramatiska och erotiska historien om Salome gav honom lysande möjligheter att leva ut sin flödande fantasi.
Isaac Grünewald verksam som bildkonstnär och keramiker samt professor vid Konstakademien i Stockholm under åren 1932-42. Grünewald hade en ledande ställning i den svenska moderniströrelsen under 1910-talet och blev dess företrädare i Sveriges samtida konstdebatt. Han var elev vid Konstnärsförbundets skola och vid Henri Matisses öppna akademi i Paris. 1909 debuterade han vid ”De ungas” samlingsutställning med konstnärer som Ture Ander och Arvid Nilsson. Grünewald betraktade sig själv som expressionist då hans fokus låg på konstverkets uttryck. Paul Cézanne var en konstnär som inspirerade honom likaså hans fru och kollega Sigrid Hjertén. Han skildrade det sjudande storstadslivet i överraskande vinklar, ofta i fågelperspektiv, virtuost behandlade i regnbågens klara färger. Hans målningar är tagna ur verkligheten, men inte fångade framför motivet utan ur minnet. Han målade staden och dess virvlande liv, utsikter, parker och interiörer. Med diagonaler och avskärningar byggde han sina kompositioner och underströk växelspelet mellan de varma och de kalla färgerna. Under tiotalet är han påtagligt påverkad av Matisse. Under tjugotalet förändrades hans stil sedan han återvänt till Paris. Landskapen målades direkt inför motivet, så även en rad av färgstarka blomsterstilleben och nakna modeller. Senare närmade han sig verkligheten än mer, men övergav aldrig helt minnesmåleriet.
Läs mer