Ernst Josephson

Ernst Josephson var genom hela sin konstnärsgärning starkt präglad av sin akademiska skolning. Professorerna på Konstakademien i Stockholm förväntade sig autenticitet i framställningen av de motiv som utgjorde prisämnen vid de årliga elevutställningarna och detta ställde stora krav på eleverna. Det gällde att kunna sin bibel, sin mytologi och sin svenska historia. Under studietiden var Josephson också en mönsterelev i det avseendet. År 1876 vann han till exempel en kunglig medalj för sin tolkning av ämnet Sten Sture den äldre befriar drottning Kristina av Danmark ur Vadstena klosterfängelse.

Desto intressantare blir det därför att jämföra hur Josephson behandlade de historiska ämnena före respektive efter att han 1888 drabbades av mental sjukdom. I sjukdomsteckningarna släpper han inte bara taget om den historiska akribin – han struntar fullkomligt i alla föreställningar om vad som är rätt och fel, synkront eller ens ”anständigt” i sättet att framställa historiska personer eller händelser.

Katalognumret "Ärkebiskop Trolle" tycks inte ha någonting alls att göra med den historia vi fått lära oss i småskolan om ”skurken” som 1520, av egen hämndlystnad och i maskopi med den danske kungen Kristian II, provocerade fram Stockholms blodbad. Istället ser vi ett kvinnohuvud, som med frånvarande blick och ett nästan drömskt ansiktsuttryck framträder under den stora biskopsmitran. Hennes skarpt tecknade ögonbryn och dödskallen på mitrans framsida är det enda som antyder att något mörkt skulle kunna dölja sig bakom gestaltens milda uppsyn.

Ernst Josephson var en fantasi- och känslomänniska redan innan sjukdomen bröt ut. Efter sammanbrottet fanns inga som helst hämningar kvar. Han fortsatte att teckna och måla, nu med en förhöjd expressivitet i såväl uttryck som färg. För efterkommande konstnärsgenerationer fick Josephsons sjukdomsbilder stor betydelse för expressionismens framväxt i den moderna konsten.