Carl Wilhelmson

Uppflugna på de bohuslänska klipporna sitter konstnären Carl Wilhelmsons döttrar, Inger och Ana. Den karga naturen, bergsklipporna och havet bakom dem står i bjärt kontrast till modellerna med deras moderna kläder, strumpyxor och pagefrisyrer. Är det helt frivilligt som de sitter där? Är de uttråkade? Blickarna ger oss som betraktare mycket att fundera över.
1901 gifter sig Carl Wilhelmson med konstnärinnan Bertha Kerfstedt, 1902 föds dottern Inger och dottern Ana följer fem år efter det. När döttrarna har gjort entré skildras familjelivet (främst under somrarna i Fiskebäckskil) ofta och innerligt. Vi som betraktare får följa flickorna från barndomens lekar och upptåg där konstnären inte kan undgå att ha en faders mjuka och älskade blick. Dessa familjeporträtt skildrar vardagliga saker som dominospel, husdjur och lekar. 1909 utför Wilhelmson ett porträtt av dottern Inger, ”Flicka som målar” vilket visar en djupt koncentrerad flicka som sitter vid sitt skrivbord och målar. Benen dinglar från stolen och blicken är fastetsad i bordet. Det är lekfullt, ömsint och håller samtidigt mycket hög konstnärlig kvalité. Där är bandet mellan fadern och dottern extra starkt – en sorts penna och penselns gemenskap. Under åren framöver följer vi de unga flickorna till tonåringar och därefter deras inträde i vuxenlivet genom en rad av monumentala porträtt. I de tidiga porträtten som Wilhelmson utförde i Fiskebäckskil är det fiskarna och lokalinvånarna med deras kläder, seder och miljöer som kom att röna honom stor framgång. Under 1920-talet kom västkusten att bli en fashionabel badort vilket också framgår i bilderna. Miljön är detsamma men instället för långa kjolar med allmogemönster har kläderna ersatts av nya snitt, längder och modeller.
Det aktuella katalognumret ”Systrarna” tillkom under samma period som de viktiga verken ”I ro” (1925) och ”Näckrosor” (1923) vilka räknas som Wilhelmsons starkaste verk från denna tid (Söderström 42). Gemensamt har de alla den nya spänningen mellan gammalt och nytt som Wilhelmson inför under 1920-talet där moderniteten tar sig in i det så oförändrade Fiskebäckskil. Verken sammanför det gamla och nya där döttrarna står för moderniteten och blicken framåt vilket blickarna berättar för oss: Inger möter modigt betraktarens blick och Ana blickar ut över landskapet.