Stefan Johansson

Stefan Johanssons sparsmakade produktion kan i huvudsak delas in i fyra motivkretsar: interiörer- och stadslandskap i ljussken, porträtt och skogslandskap. Gatuljus reflekterande i vatten var ett motiv som tidigt fångade Johanssons intresse och som han regelbundet återkom till under återstoden av sitt konstnärskap.
Stefan Hammenbeck skriver i "Stefan Johansson. Bara tiden och livet förslog", 2007: "Det går att belägga att Johansson med noggrant intresse tog del av de konstutställningar som visades i Stockholm under hans tid där. För Strömbom har han berättat, hur han och andra akademipojkar såg Eugène Janssons och Nils Kreugers utställning i Blanchs konstsalong hösten 1898. 'Akademipojkarna - flockades som fräsande kråkor kring den [med 'den' menar han sig själv], som var omdömeslös nog att ställa sig förstående till Janssons konst - som genom år under kvälls- och nattvandringar levat sig in i dessa lufter och därför omedelbart förnam hur sann och personlig han var' ".
Hammenbeck fortsätter sedan: "Stefan Johansson fascinerades redan vid sin ankomst till Stockholm på 1890-talet av hur lyktors sken efter kajerna speglades i stadens vattendrag. På 1920-talet blev det ett stort tema i hans konstnärskap".
Att dessa stämningsfulla nocturner även besitter ett existentiellt djup har även det påtalats av Hammenbeck: "Konstnärens bilder av ljus som centralt motiv kan delas in i tre grupper. Det ensamt brinnande ljuset, gat- eller parklyktor och interiörerna med en lampa, som senare utvecklas till ljusavskärmningar. [...] Målningarna med ljus, vare sig levande eller elektriskt, hör till hans viktigaste bilder. Det är i dem som han djupast tränger in i en existentiell frågeställning om människan och tillvaron. [...] Första gången som han visade målningar med lyktor och ljussken var på separatutställningen i Stockholm 1926. Kritiker jämförde hans bilder med Eugène Janssons. Det fanns skäl för det och jag tror inte han opponerade sig särskilt mycket. [...] De först utställda lyktbilderna hade motiv från Stockholms kajer med dess rader av lyktor. [...] De äldsta daterade målningarna med lyktor utomhus är riktiga nattbilder. Det är svårt att urskilja motivet runt ljuskällan. Vatten, mark och himmel, om det nu är det som finns i bilderna, är svårt att urskilja".

Johansson var sedan 1931 bosatt i Karlstad där han under åren 1931-38 delade inackorderingsrum med brodern Seth. Ett antal adresser avverkades innan bröderna slutligen fann sig tillrätta i en dublett en trappa upp på Älvgatan 7. Som gatuadressen låter påskina låg huset alldeles intill Klarälven och från fönstret mot älven hade konstnären fri sikt mot Västra bron. Klarälven med bron kom att bli ett motiv som aldrig upphörde att inspirera honom.