Annika Elisabeth von Hausswolff

Sedan 1990-talet har Annika von Hausswolff utvecklat ett bildspråk som väcker känslor av såväl obehag som nyfikenhet inför de oväntade vardagliga situationer och makabra historier som avbildas. I hennes noggrant iscensatta fotografier vars uttryck pendlar mellan det dokumentära och det fiktiva är den mänskliga kroppen ofta närvarande eller har lämnat spår efter sig: nakna övergivna kroppar i natursköna miljöer eller minnen av människors närvaro i form av dammtussar, oordnade soffkuddar eller skjortor. Med utgångspunkt i bekanta motiv och konsthistoriska referenser avbildar hon scenarios föreställda och utförda av henne själv. Annika von Hausswolff etablerades i början av 1990-talet som en av de mest tongivande konstnärerna i Sverige som utmanade 1970-talets dokumentära traditioner och 1980-talets subjektivt orienterade fotografi. 1993 började hon sitt arbete med den serie fotografier inspirerade av brottsplatsfotografier som kom att bli hennes genombrott. Där kombinerade hon stilen i brottsplatsfotots sakliga dokumentation av våldsbrott med mytbilden av kvinnan som natur. Åren 2007-2012 var hon en framträdande professor i fotografi vid Göteborgs universitet, med stort inflytande på den yngre generationens fotografer. Hon representerade Sverige på Venedigbiennalen 1999 och hennes verk finns representerade i många svenska och betydande internationella samlingar