Karl Isakson

Målningen intygad a tergo: "Malet af K. Isakson, attesteres Viggo Madsen Aage Roose".

Ett kretslopp strömmar genom Karl Isaksons bildvärld. Han varierar ett fåtal motiv: porträtt, landskap, modell, stilleben och ämnen som fornnordisk mytologi och religion. Varje enskilt verk blir till en process. Bilderna, oavsett motiv, byggs upp med färgerna som de viktigaste byggstenarna. 1911 möter han Paul Cézannes och Pablo Picassos konst i Paris. Samma år reser han till Christiansö, norr om Bornholm. Nu finner hans måleri den form som ska leda honom till den roll han har idag i historien om modernismen.
Karl Oscar Isaksson växte upp i Stockholm under knappa förhållanden. Fadern gick tidigt bort och Karl och systern Ester fostrades av sin religiösa mor. Som barn tecknade han ständigt. 1897-1901 studerade han på Konstakademin. Under en resa till Italien tog han djupa intryck av ungrenässansen och mötte den danske målaren Kristian Zarthman, som senare blev hans lärare. Karl Isakson bosatte sig i Köpenhamn och stannade där till sin död. Han reste dock flitigt i Sverige och på kontinenten. 1909 och 1910 ställde han ut på ”Den Frie Udstilling” i Köpenhamn. Därefter avböjde han de inbjudningar han fick till att ställa ut under resten av sitt verksamma liv.
Karl Isakson arbetade intensivt och kompromisslöst. Med sin känslighet och sitt nervösa sinne blev han en utpräglad konstnärlig solitär, mycket självkritisk men inte utan självironi. Livet igenom brottades han med fysiska och psykiska åkommor. Han avled endast 44 år gammal i lunginflammation. Först efter sin död har Isaksons verk erövrat en plats i konsthistorien. I Danmark bildar han utgångspunkt för målarna i Bornholmsskolan; i Sverige för den lyriska expressionism som karakteriserar göteborgskoloristerna, med skilda målare som Åke Göransson och Carl Kylberg.

Ett stilleben är en iscensättning. I sin ateljé lär Karl Isakson ständigt ha haft ett runt bord dukat med ett stilleben. Samma eller likartade uppställningar återkommer i flertalet av de målningar som visas här. Finns den fulländade kompositionen? För Karl Isakson verkar det snarare handla om att finna en rytm, en puls som pendlar mellan olika komplementärfärger. De förstärker varandra genom sin kontrastverkan. I Karl Isaksons stilleben är det färgen som skapar formen. Det som avbildas kommer i andra hand.

(Text hämtad från www.modernamuseet.se, utställning Karl Isakson 15.5 2004 – 29.8 2004)