Sven X:et Erixson
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Irma och gullvivorna"
Signerad Sven Erixson och daterad -43. Pannå 61 x 48,5 cm.
Dedikation a tergo: ”Till Irma juni-66”.
Proveniens
Irma Erixson Hjorth (konstnärens dotter).
Nordén Auktioner, Stockholm, 21 mars 1996, kat nr 89, avbildad helsida i färg i katalogen sid 47.
Litteratur
Upptagen i X:et-sällskapets verkkatalog, 2003, under år 1943, sid 40.
Övrig information
Sven X:et Erixson var en mycket flitig resenär livet ut även om det framför allt var 1920-talet som blev resornas decennium för honom. 1928 gifte han sig med Ingeborg (Bojan) Gustafson och när sonen Sverre föddes 1932 började en ny period i Erixsons liv, vilket också delvis avspeglar sig i motiven. Han utförde en serie mycket fina skildringar av familjen och hemlivet under 1930- och 1940-talen, där de bägge barnen Sverre och Irma (född 1937) ofta finns med. 1939 flyttade familjen från lägenheten på Bastugatan till ett hus i Tattby, Saltsjöbaden, där Sven X:et Erixson och hustrun kom att bo fram till hans död 1970.
Irma och gullvivorna är ett fint exempel på Sven Erixsons måleri vid den här tiden. Dottern Irma är 6 år gammal när hon sitter modell för fadern, klädd i en vackert mönstrad blå klänning med en liten vit krage. Stolen hon sitter på är lite för hög för henne så hennes ben dinglar lätt i luften. Hon är barbent och i strumplästen, skorna måste hon ha sparkat av sig. Allvarsamt och öppet möter Irma betraktarens blick. Hennes ansiktsuttryck har något avvaktande men samtidigt uppmärksamt över sig, som om hon intresserat lyssnar till faderns berättelse. Hennes blå ögon förstärks av klänningens blå färg och munnen lyser varmt röd i det lilla ansiktet, som omges av det lingula korta håret. Framför dottern har konstnären placerat en vit vas som fullkomligt bågnar av gullvivor. Kanske har de två tillsammans varit ute på en promenad och plockat buketten? Målningen är utförd på träpannå och konstnären har valt att lämna delar av pannån bar i ena kanten. Den blir på så sätt en del av den summariskt tecknade bakgrunden. Det är barnet som är i centrum, det är dit konstnärens hela uppmärksamhet riktas.
Samma år som porträttet av dottern målades, 1943, blev Sven Erixson utnämnd till professor på Konstakademien, där han efterträdde den populäre Isaac Grünewald, bägge mycket skickliga kolorister och omtyckta lärare. Under sin tioåriga professur nådde hans konst också en bredare publik i och med att Konstfrämjandet förmedlade ett stort antal av hans grafiska verk. Irma Erixson kom att utbilda sig till skådespelare och var under många år knuten till olika teatrar, bland annat Riksteatern, Stockholms stadsteater och Göteborgs stadsteater. Hon har också medverkat i flera omtyckta tv-serier som exempelvis Hedebyborna, Albert och Herbert och Svenska hjärtan.
Konstnär
Sven Erixson, idag mera känd som X:et, föddes 1899 i Stockholm. Han utbildade sig till dekorationsmålare och teckningslärare vid Tekniska skolan i Stockholm och därefter studerade han vid Högre Konstindustriella skolan och gjorde studieresor till Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Nordafrika. Som betydande konstnär inom modernt svenskt måleri låter han sig inte inordnas under etikett och stilbegrepp. Hans stora produktion präglas av en spontan och temperamentsfull stil i lysande färgmönster. Erixsons måleri pendlar mellan häftig, närmast brutal uttrycksvilja och vek lyrism. Han är en grundarna av gruppen Färg och Form, vars primitivistiska falang han tillhörde. Med sprudlande berättarglädje återgav han sina upplevelser. Han hade en obetvinglig lust att dela med sig av allt han såg. Han inspirerades liksom Bror Hjorth både av folkkonst och medeltida muralmåleri men tog även intryck av tysk expressionism. Varmast talar han dock om Chaim Soutines konst.I mängder av målningar återgav han sin livsglädje, ytorna fylldes med snabbt fångade figurer. Under trettiotalet fylldes hans bildvärld av familjen och torpidyllen, ytorna blev större och helare. Under kriget målade han på smörpapper, inte bara av praktiska skäl, utan för att uppnå den glansiga ytan som oljan ger. Berättandet avtog på 50-talet när han tog intryck av spontanism, som under de följande åren för honom övergick till ett abstrakt spontant måleri.
Läs mer