Birgit Broms

Man kan inte beskriva Birgit Broms konst om man går förbi porträtten, en genre som hon började med i slutet av 1970-talet. Det var inte så att hon fick beställningar, utan hon bad från början själv om att få avbilda personer vars ansikten hon fann fascinerande. Den förste var hyllade skådespelaren Erland Josephson (1923-2012). Det följdes senare av beställningar från både porträttsamlingen på Manilla och Statens porträttsamling på Gripsholms slott.

Moderna Museet ställde ut Birgit Broms retrospektivt 2006.
”Birgit Broms porträtt kan upplevas uteslutande som ett spel med ytor och linjer. Samtidigt fångar hon individens särdrag. När hon avbildar sin modell tar hon lång tid på sig. Hon prövar sig fram och trevar efter det som är kännetecknande för modellens karaktär – inte det rent porträttlika, utan det visuellt intressanta och själsligt lika. Det måste uppstå kontakt mellan konstnär och modell för att porträttet ska börja leva. För kompositionens skull är skägg och hattar välkomna attribut eftersom de avdelar bildytan i tydliga fält. Om bilden kräver ett rödaktigt parti så målar hon håret rött, trots att verklighetens modell hunnit gråna betydligt. Så var fallet när Erland Josephson avbildades, och resultatet blev så intagande att en dittills ytterst motsträvig modell – Ingmar Bergman – bad Birgit Broms att måla även honom. Flera av porträttmålningarna finns att beskåda i Gripsholms porträttsamling, andra i Bonniers porträttsamling Nedre Manilla.”
Ur utställningstext, Moderna Museet Stockholm 2006.

Birgit Broms var gift med konstnären Ragnar Sandberg. Under 1960-talet kom makarna att inspirera varandra och Ragnar Sandbergs folkliga scenerier kom under denna tid att visa tydliga släktskap med Birgit Broms varsamma personskildringar.