"Faun och nymf IV"
Signerad Zorn och daterad 1909. Gjutarstämpel Otto Meyer Fud. Brunpatinerad brons, höjd 16,9 cm.
Birgitta Sandström, "Skulptören Anders Zorn", 1999, motivet omnämnt sid 42-50, jfr avbildningar av motivet sid 43-47.
När Anders Zorn började sina studier vid Konstakademien var det i avsikt att bli skulptör. Hans lärare ledde dock snart in honom på måleriet, men genom åren kom Zorn att utföra ett antal utsökta små skulpturer.
"Faun och nymf" brukar räknas som den viktigaste av hans mindre skulpturer. Zorn påbörjade arbetet med den i Paris vintern 1894-95 och det var hans första verk som göts i brons. Senare omarbetade han den första versionen något. Verket var mycket centralt för Zorn och det är avbildat i åtminstone två av hans självporträtt, det första "Självporträtt med faun och nymf" (1895) där han i självporträttet jobbar med en modell i lera samt den andra gången i en studie till "Självporträtt med modell" (1896). När han 1910 fick beställningen på prins Eugens porträtt målade han prinsen hållande sitt exemplar av "Faun och nymf" i handen.
Det finns ett flertal gjutningar från 1909 vilka framförallt kännetecknas av att kvinnan håller sin högra hand bakom ryggen mellan sig och faunen. Denna version brukar kallas "Faun och nymf IV".
I ursprungsversionen håller kvinnan armen rakt ned framför sig. Från början var Anders Zorn rädd att ämnet var för vågat men han överraskades av det färdiga resultatet. Själv kallade han skulpturen en "urkraftman som tar en kvinna i våldsam omfamning". Som modell för kvinnan använde Zorn en liten knubbig parisiska och mannen var en hårig italienare. Mannen fann han ytterst tacksam eftersom han roades av att studera hårväxtens riktning på mannens armar och ben och det framgår även i de slutliga versionerna av skulpturen.
Zorn har själv berättat att hans kvinnliga modell inte var speciellt förtjust i att stå modell med mannen som hon fann frånstötande. Dessutom medförde, till hennes förtret, den svåra kroppsställningen att arbetet drog ut på tiden med flera månader eftersom modellerna ständigt måste avbryta och vila sig.
Den ursprungliga versionen av "Faun och nymf" har exponerats på bland annat följande utställningar: Champs de Marsutställningen i Paris 1896, Stockholmsutställningen 1897, Världsutställningen i Paris 1900, separatutställningen i Durand-Ruels konstsalong i Paris 1906, Svenska utställningen i Brighton 1911, baltiska utställningen i Malmö 1914, Liljevalchs Konsthall i Stockholm 1924 och 1930, Nationalmuseum i Stockholm 1960 och Konstcentret Retretti i Finland 2004.
Utställningen i Paris 1906 har ansetts vara Zorns största triumf som konstnär. Efter dess slut skänkte han ett av de vackraste exemplaren av "Faun och nymf" till August Rodin. Detta exemplar finns idag i Musée Rodin i Paris. Andra exemplar av verket ingår i samlingarna på Zornmuseet i Mora samt i Nationalmuseum i Stockholm, Thielska galleriet och i Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm.
Anders Zorn föddes i Mora 1860. Redan vid unga år förstod man att han hade konstnärliga anlag, 1875 reste han därav till Stockholm och började som elev vid dåvarande Slöjdskolan (nu Tekniska högskolan) i Stockholm och inom kort började han på Konstakademin. Från början tänkte han bli skulptör, men inom kort tog akvarellmåleriet över, det medium som skulle bli hans ända fram till 1887. På elevutställningen 1880 fick Zorn sitt genombrott med akvarellen "I sorg". Följande år vinner Zorn också internationellt rykte som porträttmålare. Hans akvarellmåleri når snart sin absoluta höjdpunkt, hans mest kända verk från perioden är Vårt dagliga bröd från 1886. Kort därefter övergår Zorn till oljemåleri, vilket sker med omedelbar framgång. Huvudsakligen vilade hans rykte på hans porträttkonst och han kom att avporträttera många storheter, till och med presidenter, exempelvis avporträtterades Theodore Roosevelt i en etsning. Just hans etsningar kom i hög grad att bidra till hans framgång. I slutet av 1880-talet började Zorn att arbeta i den genre som alltmer skulle komma att bli hans kännetecken, nakenhet i det fria. Vattnets rörelser och ljusets reflexer på vattenytan hade länge intresserat honom och nu komplicerades motivet genom att placera en modell vid eller i vattnet, i syfte att skildra en syntes mellan natur och människa. 1896 flyttade makarna Zorn hem till Sverige och Zorngården i Mora, som medförde ett ökat intresse för hembygden, vilket kom att speglas i hans kommande måleri. Av konstnärens scener från Moratrakten, dess allmoge och urgamla traditioner var "Midsommardansen", idag vid Nationalmuseum, den målning som Zorn själv värderade högst.
Läs mer