Axel Petersson Döderhultarn
För konditionsrapport kontakta specialist
"Begravning" (8)
Grupp bestående av sju figurer (däribland prosten J Arbman, en kvinna, dödgrävare Hultgren samt 4 bärare med höga hattar bl a klockare Sjöström) samt en kista på bockar. Samtliga figurer stämpelsignerade 'Axel Petersson, "Döderhultarn", Oskarshamn', sju signerade Axel Petersson, och daterade 1918. Snidat och delvis bemålat trä. Höjd 14 - 28,5 cm.
Utställningar
Nationalmuseum, "Döderhultarn, Axel Petersson, 1868-1925", 1951, samma motiv utställt som katalog nr 46, sid. 14.
Lunds konsthall, "Döderhultarn", 1971-1972, samma motiv utställt som katalog nr 49-54, sid 18.
Litteratur
Hjalmar Svensson red., " Minnesalbum över Döderhultarn och hans konst", 1928. Motivet avbildat sid. 88-89.
Nationalmuseum, utställningskatalog "Döderhultarn, Axel Petersson, 1868-1925", 1951. Samma motiv utställt som katalog nr 46, sid. 14 samt delar ur gruppen avbildade på s. 17.
Albert Engström m.fl, "Döderhultarn", 1965. Motivet omnämnt s. 12 och avbildat sid. 13 och 14.
Övrig information
Axel Petersson Döderhultarn är en av landets främsta träskulptörer berömd långt utanför Sveriges gränser. På ett mästerligt och humoristiskt sätt skildrar han livet i Småland kring sekelskiftet. Döderhultarn var en självlärd snidare och är idag en av Sveriges mest kända skulptörer. Han föddes 1868 i Döderhults socken och det var efter socknen han fick namnet Döderhultarn. Hela sitt vuxna liv var han bosatt och verksam i Oskarshamn. Döderhultarn slog igenom först när han var över 40 år gammal. 1909 kom hans genombrott och då började beställningarna strömma in. Hans skulpturer köptes av privatpersoner, konstsamlare och museer och han deltog i många utställningar, både i Sverige och utomlands, bland annat i Paris, Köpenhamn, Brighton, Rom och New York.
Hans figurer är genuina karaktärer och igenkänns från fotografier på de människor Döderhultarn hade runt omkring sig. Förutom de mer välkända mänskliga gestalterna snidade han kor och hästar men även små porträttbyster i mer konventionell stil och med sandpappersslipade ytor. Han brukar beskrivas som karikatyrist men han var mer än så vilket ses med berömda figurer som den döda utmärglade hästen ”ottenbyare”. Det är några ämnen som Döderhultarn återkom till, det är grupperna dop, bröllop, begravning, auktion, beväringsmönstring, häradsrätt och en rad andra karakteristiska situationer ur allmogens liv. Han skulpterade dessa motiv gång på gång men ofta med variation i de enskilda figurerna. Prästen, auktionsutroper osv är specifika individer från konstnärens hemsocken.
Det är något genuint eget över hans konst och han skapade med sina folkkära figurgrupper en konstgärning som varar långt efter hans egen tid.