"Hus mellan palmer"
Duk 31 x 38 cm. Troligtvis utförd ca 1895. A tergo porträtt av egyptisk kvinna.
Fru Elisabeth Cedercrantz, Stockhom.
Privat samling.
Nationalmuseum, Stockholm, "John Gustaf Agelii med konstnärsnamnet Ivan Aguéli", maj - juni 1939, kat nr 102.
Ateneum, Helsingfors, "Ivan Aguéli, Karl Isakson", 1948, kat nr 22.
Galerie Blanche, Stockholm, "Ivan Aguéli 1869-1917", maj 1957, kat nr 19.
Göteborgs konstmuseum, "Ivan Aguéli", 1957, kat nr 25.
Valby Kunstforening, Fredriksbergs rådhus, Danmark, "John Gustav Agelii med kunstnernavnet Ivan Aguéli", 25 februari - 12 mars 1961, kat nr 41.
Axel Gauffin, "Ivan Aguéli - människan - mystikern - målaren", del II, SAK, 1941, upptagen i katalogdelen sid 310, nr 81.
Rolf Söderberg, "Den svenska konsten under 1900-talet. Måleri - Skulptur - Grafik", 1955, avbildad sid 34.
Ivan Aguéli framstår som en särling i den svenska konsthistorien inte bara genom sitt sätt att måla, utan genom hela sin livsstil och sitt levnadsöde. Han tillbringade större delen av sitt liv utomlands och bodde omväxlande i Paris och Egypten innan han slutligen slog sig ner i Spanien, där han avled i en trafikolycka endast 48 år gammal. Aguéli var ett språkgeni - han talade bland annat franska, arabiska och italienska och var väl förtrogen med den orientaliska kulturen och synnerligen bäst inom ämnena filosofi, religion och mysticism. I slutet av 1890-talet konverterade han till islam. Denna målning utfördes sannolikt under Aguélis första vistelse i Egypten 1894-1895. Mötet med det nordafrikanska landskapet gjorde ett mycket starkt intryck på honom. Aguéli strävade alltid efter förenkling, en syntes av sinnesintrycken. Detta förhållningssätt hade han gemensamt med bland andra Émile Bernard, som han lärt känna i Paris redan 1890 och träffade åter i Kairo fyra år senare. I det aktuella katalognumret finns flera gemensamma nämnare med Bernards konst, såväl i den synestetiska formen som i färgskalan. Konstvetaren Viceca Wessel har i sin stora monografi om konstnären analyserat hans palett och hans förhållande till färg och form. Enligt henne fungerade färgen och kompositionen för Aguéli som metaforer för en andlig verklighet, där de olika färgerna hade olika symbolisk innebörd. I detta fall handlar det om pariserblått, smaragdgrönt och mycket vitt med inslag av jordfärger, alla typiska för Aguélis första målarperiod i Egypten. Av dessa färger var vitt den viktigaste då den för Aguéli symboliserade det gudomliga ljuset. Även Rolf Söderberg har skrivit om Aguélis egyptiska måleri. I hans bok "Den svenska konsten under 1900-talet" dateras "Hus mellan palmer" till omkring 1915. Detta är troligtvis ett tryckfel, eftersom en sådan datering motsägs av författarens egna konstaterande att just denna typ av motiv med palmkronor i rörelse och ökensandens och himlarnas färgskiftningar upptar hans uttalade intresse redan innan han 1914 återvänder till Egypten en tredje och sista gång, samt av stilistiska jämförelse med andra målningar med liknande motiv från perioden 1894-1985. I Axel Gauffins verkförteckning katalogiseras målningen bland Ivan Aguélis tidiga egyptiska verk.