SEKRETÄR, av Georg Haupt (mästare i Stockholm 1770-1784), gustaviansk. Ej signerad.

GEORG HAUPTS SEKRETÄR - EN KÄRLEKSGÅVA FRÅN 1700-TALET

Endast det bästa är gott nog. Så resonerade kanske sidenfabrikören Johan Christian Schönherr (1736-1783) när han beställde en mästerligt utförd sekretär av hovsnickaren Georg Haupt till sin maka Lovisa Christina f. Herman (1745-1819) med anledning av deras sons, Carl Johan, födelse i Stockholm 1772. Tack vare sekretärens unikt välbevarade skick kan vi idag få en känsla för vad Lovisa Schönherr upplevde när hon öppnade skrivklaffen och fick se de vackert infärgade inläggningarna. Exklusiva möbler på 1700-talet gjordes i regel på beställning av en privatperson som hade ett bestämt syfte med möbeln. Dess utförande och dekor skulle spegla användarens position och ambitioner i samhället. Möbler för kvinnor dekorerades med kärleksattribut och kvinnoporträtt, medan mannens möbler smyckades med attribut för olika yrken och maktsymboler. Auktionens sekretär har en nätt storlek och den inlagda kvinnliga porträttmedaljongen bakom dess skrivklaff visar att den var ämnad åt en kvinna. Även om den välbärgade kvinnan på 1700-talet ofta var begränsad till hemmets- och hushållets sfär, kunde hon som änka få ett stort ekonomiskt ansvar. Många verkstäder och affärsrörelser drevs vidare av änkor. Detta hände även Lovisa Schönherr när hon förlorade sin man vid 38 års ålder. Då hennes son Carl Johan blev 19 år fick han ett större ansvar för sidenfabriken och drev den i kompanjonskap med sin mor under namnet Lovisa Christina Schönherr & Son. Fabriken som låg på Götgatan 51 i Stockholm utvecklades till att omfatta 72 vävstolar och 200 arbetare. Med tiden lämnade Carl Johan sidenfabriken och blev godsägare på säteriet Sparresäter nordost om Skara, där han för övrigt blev en framstående insektsforskare. Sekretären har sedan dess tillblivelse ärvts inom samma släkt fram till höstens försäljning på Bukowskis. Sekretären har alltid åtföljts av ett pastellporträtt av Lovisa Schönherr (porträttet ingår dock inte i försäljningen).

Att sidenfabrikörer på 1700-talet gjorde sig stora pengar på sin verksamhet är även sidenfabrikör Lindberg i Stockholm ett exempel på, som beställde ett par väggbord av Georg Haupt 1784. Dessa två bord kom med tiden att delas och finns idag på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm respektive Röhsska konstslöjdmuseet i Göteborg.

JOHN BÖTTIGERS ÅTERUPPTÄCKT AV GEORG HAUPT OCH SEKRETÄREN

Museimannen John Böttiger presenterade auktionens sekretär redan 1918 i Svenska Slöjdföreningens Tidskift. Sekretärens fina skick beskrev han med orden ”möbeln är alldeles ovanligt välbevarad”. John Böttiger återupptäckte hofschatullmakaren och ebenisten Georg Haupt som Sveriges främste möbelsnickare genom sin forskning vid 1900-talets början. Hans bok om mästarens möbler (1901) och Svenska slöjdföreningens stora Hauptutställning 1904 spred ny kunskap och ett stort intresse hos en större allmänhet om Haupts betydelse för den gustavianska möbelstilens utformning i Sverige. I sambad med kungens 60-årsdag 2006 ingick auktionens sekretär i den stora utställningen om Georg Haupt på Kungliga slottet i Stockholm.

GEORG HAUPT SOM INTARSIAKONSTNÄR

-”inläggningar af Träd så förträffeliga at de likna den skönaste målning”

Sekretärens fina skick ger dagens betraktare möjlighet att få en känsla för hur 1700-talsmänniskan kunde njuta av inläggningarnas oblekta färgspel. I sin dagbok från 1773 skriver Johan Fischerström följande om stockholmarnas hänförelse då Gustav III:s gåva i form av ett mineralskåp till prinsen av Condé visades för kungafamiljen och allmänheten: ”Konungen, EnkeDrottningen och Prinsessan besågo uti Bergs-Collegii rum, et Skåp gjort av Snickaren Houbt (sic!) med inläggningar af Träd så förträffeliga at de likna den skönaste målning… Bottnen är som vattnat grått moir [fr. vattrat tyg] över låcket går en grön Feston”. I Frankrike kallades möbelsnickarnas färgrika intarsiakonst ”peinture en bois”. Klaffen på auktionens sekretär har gett skydd mot solljusets blekning och de grönfärgade lagergirlanderna har därmed behållit sin färg. Haupt betsade framförallt ljusa svenska träslag i olika färger för att uppnå önskad effekt. Till skillnad från de franska snickarna som byggde upp intarsiamotiven med små fanerbitar, skar Haupt ut en hel fanerbit som skulle utgöra t.ex. en feston (girland). Därefter graverade han bladnerver och skuggor som han fyllde med mörkfärgat vax eller harts för att uppnå motivets teckning och djupverkan. Tack vare att auktionens sekretär inte tycks ha slipats är gravyrerna intakta. Den kvinnliga medaljongen, liksom lagergirlanderna och linjeorneringen, är i det närmaste orörda. Ficherströms dagboksanteckningar vittnar om hur Haupt ofta använde sig av gråfärgat björkfaner som bakgrund (”bottnen”) till motiven som vattrade sig som siden. Detta hade Haupt lärt sig under sina verksamhetsår i London av de engelska möbelsnickarna som utnyttjade texturen i satinwood, medan Haupt efter sin hemkomst till Sverige 1769 använde sig av björk för att uppnå samma sidenskimrande effekt. Möjligtvis har denna färgbehandling varit lättflyktig i och med att den sällan finns kvar idag. Troligtvis har björkfanerbakgrunden till sekretärens motiv på lådorna också varit grå. I Husgerådskammarens utställningskatalog om Haupt från 2006 (sid 84) lyfts de välbevarade färgerna på auktionens sekretär fram genom en närbild på skrivinredningen.

En ren njutning är att se hur konsekvent och raffinerat Haupt skapar tredimensionalitet genom att skugga sina inläggningar med faner av ebenholts. Skuggningarna är konsekvent lagda så som om ljuset kommer uppifrån vänster.

SEKRETÄRENS KOMPOSITION OCH PARALLELLER TILL ANDRA MÖBLER AV GEORG HAUPT

Sekretärens komposition är raffinerad med sitt stora mittfält av mahogny omgärdat av ett geometriskt band- och bladverk som kan sägas vara typiskt för Haupt. Nedtill avslutas det stora mittfältet med en rundning flankerad av lagerkvistar som pryds med bandrosetter. Sekretären balanseras skickligt med förgyllda mässingsbeslag, vars massiva verkan mot den enfärgade mahognyn ger möbeln ett monumentalt intryck trots dess lilla format. Detta sätt att bygga upp möbelkompositioner varierade Haupt på olika möbeltyper. Beroende på möbelns prisklass kunde exklusiva förgyllda metallbeslag ersättas med billigare lagergirlander och bladrosetter av träfaner. Auktionens sekretär har dock dekorerats med förgyllda metallbeslag och kan närmast jämföras i komposition och materialval med skåpdörrarna på prinsessan Sofia Albertinas biblioteksbord, som idag står på Uppsala universitet.

Ett av Haupts favoritmotiv på möbler var medaljonger med antikiserande mans- och kvinnohuvuden i profil. Porträttmedaljongen förekommer redan på Haupts mästerstycke och kan härledas till Jean-Charles Delafosses förlagor i Nouvelle Iconologie Historique från 1767. Porträttet på Haupts mästerstycke föreställer drottning Lovisa Ulrika. I regel föreställer dock figurhuvudena ingen bestämd person. Haupt beskriver själv motivtypen som ”inlagd Medaillon och antiquet hufvud” i en räkning till prinsessan Hedvig Elisabeth Charlotta 1777. Den sinrika luckan med den kvinnliga porträttmedaljongen som döljer mittfacket på auktionens sekretär är mycket lik luckan på en sekretär som är signerad och daterad av Georg Haupt 1781 och som tillhör Finlands nationalmuseum. Variationerna av de två snarlika luckorna är ett exempel på hur Haupt hela tiden varierade dekoren och aldrig hemföll åt monoton upprepning. För övrigt har de båda sekretärerna flera likheter vad gäller det stora mittfältet av mahogny på framsidan, samt funktionerna med en låda upptill, klaff framför lådinredning i mitten och skåpdörr nederst.