Porträtt sannolikt föreställande Mlle Bourgevin de Linas, framställd som vestal.
Signerad "Roslin le suedois" och daterad 1756. Uppfodrad duk 91,5 x 72 cm.
Ursprungligen i modellens ägo, La Fleche, Sarthe, Frankrike, därefter i arv inom familjen till 1930-talet.
Privat samling från 1930-talet.
Möjligen utställd på Salongen i Paris 1759 under titeln "Le Portrait de Madame *** habillée en grecque", kat nr 71 (se Gunnar W Lundbergs bok "Roslin - Liv och verk").
Gunnar W. Lundberg, "Roslin - Liv och verk", 1957, Volym II, s. 23, kat nr 88 samt illustrerad pl. 24 (kan enl författaren även föreställa en fröken Bonnaire de Forges, se kat nr 112.
Mlle Bourgevin de Linas, framställd som vestal.
Det vackra porträttet skapat av Alexander Roslin föreställer sannolikt Mademioselle Bourgevin de Linas och är daterat år 1756. Från början av 1750-talet var Roslin i huvudsak verksam i Paris. Han hade bara tre år innan tavlan målades valts in som ledamot av den prestigefulla Académie royale de peinture et de sculpture och hans framgång i Frankrike är väl dokumenterad. Han ställde ut sina verk på Salongen och med stor sannolikhet visades denna tavla där år 1759, då benämnd "Le Portrait de Madame *** habillée en grecque".
Bland beställarna fanns framförallt den franska societeten och han målade även flera gånger den franska kungafamiljen samt en mängd främmande furstar och monarker. Roslins stora framgång låg i att han, förutom att vara en skicklig karaktärsskildrare, hade en talang för bildkomposition och framförallt stoffmåleri. Hans modeller blev smickrande förskönade enligt tidens ideal vilket gjorde att beställarna snart stod på kö till hans välbesökta ateljé.
För rokokotidens porträttframställningar av kvinnor hämtade konstnärerna framförallt inspiration från litteraturen. Så väl antikens sagor som samtidens filosofi påverkade i allra högsta grad bilderna. Hur man ville låta avbilda sig - vilken pose, vilka gester och vilka attribut som valdes hade i hög grad att göra med vilken social ställning man hade i samhället. Det dygdiga kvinnoidealet kunde exempelvis framställas genom klassiskmytologiska gestalter. Porträttyperna med gudinnor och herdinnor hade stor popularitet och spridning vid denna tid, liksom förklädnadsporträtt i allmänhet.
Vestalframställningar med kvinnor i antikiserande klädsel har förekommit genom hela konsthistorien och deras popularitet under rokokon var mycket stor. Vestalerna var i forntidens Rom sex stycken prästinnor som vaktade gudinnan Vestas tempel och den eld som brann där. De var noga utvalda högättade personer och levde ett privilegierat liv men med stränga regler och fick avge kyskhetslöfte. I 1700-talsframställningarna står vestalerna som symbol för oskuld och jungfrulig renhet inte helt olik äldre tiders religiösa framställningar av helgon och martyrer men tavlorna kunde också ha en mer allmän betydelse om kvinnans karaktär med ett avståndstagande från flärd och fåfänglighet till dygd, omsorg om andra och bildning.
Liksom konstnären Jean-Baptiste Oudry med sin berömda målning Le Canard blanc från 1753 har Roslin i det aktuella porträttet överträffat sig själv med framställningen av alla nyanser av vitt. Från huden på Mademoiselle Bourgevin de Linas hals och bröst, slöjans skira blänk, pärlorna i håret till klänningen i atlassiden är även detta porträtt en symfoni av vita nyanser.
Redan efter skolstudierna i Skåne fick Alexander Roslin sin första undervisning i teckning av amiralitetskaptenen Lars Ehrenbill i Karlskrona, dit familjen hade flyttat 1729. Även om det ursprungliga syftet med undervisningen var att Roslin skulle kunna försörja sig som fartygstecknare blev hans konstnärliga begåvning tidigt uppenbar för läraren. Roslin skickades på Ehrenbills inrådan till Stockholm, för att utbildas till porträttmålare. Han kom till huvudstaden 1736 och fick plats som lärling hos hovmålaren Georg Engelhardt Schröder. I Stockholm hade konstlivet vid denna tid levt upp i samband med bygget av det nya slottet, som lockade dit framstående målare och hantverkare från Europa. Efter tre år som lärling kunde Roslin börja ta emot egna beställningar, och kort därefter lämnade han Stockholm för att resa ut i Europa. Efter en rad uppehåll på vägen kom han slutligen till Paris 1752. Då hade han arbetat vid flera kungliga hov och hunnit utföra en mängd porträtt. Ankomsten i Paris förebådade en lyckad karriär, för med sig hade Roslin ett ytterst betydelsefullt rekommendationsbrev från hertiginnan av Parma ställt till hennes systrar Medames de France – den franske kungens döttrar. Snart fick den svenske porträttören de eftertraktade uppdragen att måla såväl kungligheterna som deras högt uppsatta funktionärer. Redan 1753, året efter ankomsten till Paris, blev Roslin invald i den franska konstakademin och hade etablerat sig som en av de stora konstnärliga begåvningarna i staden. Mot slutet av 1750-talet var han en av de mest efterfrågade porträttörerna.
Läs mer