"Tre flickor med hopprep"
Signerad Lena Cronqvist och numrerad 2/5 under sockeln. Utförd 1995. Patinerad brons. Höjd 19, bredd 23 och djup 12,7 cm. Monterad på träsockel. Gjuten hos Emipre Bronze Art Foundry, New York.
Galleri Lars Bohman, Stockholm.
Galleri Lars Bohman med text av Leif Nylén, "Lena Cronqvist. Skulpturer 1993 - 1995, 1995, avbildad helsida sid. 88.
Lena Cronqvist är modig. Det krävs mod för att gå sin egen väg. Under det politiska 70-talet, när måleriet ansågs borgerligt och dödförklarades, var det just till penseln och duken hon vände sig. Som mycket ung flicka tog hon sig helt på egen hand till Norge för att med egna ögon få se en av hennes stora förebilder: Edvard Munch. Senare kommer även Francis Bacon, Ernst Josephson och Carl Fredrik Hill in i bilden. Det krävs också mod för att åstakomma den konst som hon gör. Med utgångspunkt från det egna livet, skapar hon utlämnande konst om svåra ämnen som psykisk ohälsa, död och relationer som inte alltid är så lyckliga och okomplicerade som vi kanske skulle önska.
Ofta tar hon sig an sitt ämne genom att i olika serier återkomma till samma motiv sett utifrån olika perspektiv och vinklar. De tidiga verken berör barnafödsel och den sammanhörande psykosen, följt av familjerelationer, död, barndomsminnen fram till 2000-talets självporträtt. Med igenkänningens kranka blekhet ryggar vi först tillbaka inför den totala öppenheten i Cronqvists konstnärskap innan vi kan ta ett steg närmare och förlika oss med de mänskliga svagheter som förenar oss alla.
Likt de riktigt stora mästarna rör hon sig fritt mellan olika sätt och material för att uttrycka sig. Oljemåleriet och tecknandet har under åren kompletterats med såväl etsningar, som terrakotta- och bronsskulpturer. Med en osviklig känsla har hon lyckats överföra innehållet från oljemålningarna till det tredimensionella formatet.
I auktionens skulpturgrupp ser vi det lilla barnet som glatt hoppar med sitt rep. Under 1990-talet började Cronqvist att arbeta i brons med en serie flickor som utför olika handlingar. Som vanligt arbetar hon utifrån sig själv och vi anar den komplicerade relationen med systern i bakgrunden. Samtidigt som det är ett allmänt utforskande av barns utsatthet framställer hon dem på samma gång som högst kapabla och viljestarka individer med förmåga att göra sina egna val. Precis som livet självt är innehållet i hennes verk aldrig svart eller vitt utan snarare både och.
Lena Cronqvist har ända sedan 1970-talet haft en dominerande position på den svenska konstscenen med ett unikt konstnärskap som aldrig stagnerar utan ständigt berör.
Lena Cronqvist är född och uppvuxen i Karlstad. Konstintresset vaknade tidigt och hennes första studier ägde rum i England, vid Bristols Konstskola. Väl hemkommen därifrån upptog hon studier vid Konstfack men hon lämnar efter en tid denna institution för att gå vidare till Konstakademin då hon sökte större utrymme för att kunna utveckla sitt måleri. Just "Måleri" i ordets mer traditionella bemärkelse handlar det om när man synar Lena Cronqvists måleri. Förvisso är hon en konstnär i den stora moderna traditionen med Edvard Munch och Francis Bacon som inspirationskällor men hennes konsthistoriska referenser är många och kärleken till "hantverket" går inte att ta miste på. Lena Cronqvist är en mycket driven "kolorist" och excellerar inte sällan i de mest osannolika färgkombinationer - få har väl lyckats måla så varmt och så kallt på samma gång som Lena Cronqvist. Hennes motivvärld ter sig för många mycket utmanande och alltför privat. Hon använder ofta sig själv som modell - gärna i vardagliga situationer som laddas med skarp psykologisk karaktär. Hennes "madonna-bilder" från 1970-talet är ett bra exempel på detta. Hon vänder också våra blickar bort från det konventionella, inte minst är hennes sätt att porträttera och avbilda flickor spännande. Hos Lena Cronqvist är flickorna fula, elaka och allmänt obehagliga - en mycket stark kontrast till hur flickor vanligtvis framställs och framställts genom konsten. Under senare år har Lena Cronqvist arbetat med att utforska åldrandet med sig själv som modell - hon är en konstnär som ständigt söker nya, mycket mänskliga teman. Hon är även en mycket skicklig skulptör och flera av hennes bronsskulpturer har sålts för ansenliga summor på auktionsmarknaden. Lena Cronqvist har även en fin grafisk produktion, av vilken den s k "Strindbergsmappen" är den mest kända. Till hennes mest kända verk hör bl a "Trolovningen" - en parafras på Jan van Eycks ikonografiskt symboltyngda målning "Arnolfinis Trolovning". Det är konstnären och maken Göran Tunström som är huvudpersonerna och symboliken är minst lika tung men bär helt andra betydelser; hos van Eyck finns en hund = trogen, den är hos Lena Cronqvist ersatt med en katt = går sin egen väg!
Läs mer