Gösta Sandels

”Torget i Kungälv”, är Gösta Sandels till ytan största målning. Dock är den inte bara den största, den bör även betraktas som hans främsta, skapad 1918 av en alltför tidigt bortgången romantiker. Målningen är ett synnerligen lyckat exempel på både de influenser som Sandels fick från omvärlden och hans unika sätt att berätta med färg, den är alltigenom "Sandelsk”. Motivet var välkänt för honom eftersom det var i Kungälv som han föddes och där han växte upp. Himlen med de typiska molnformationerna, den dova mörkblå färgen och fåglarna som flyger lågt över det röda Fontinberget. Mitt på torget kyrkan från 1700-talet och till höger Stadskällaren som han på franskt manér kallat ”Hotel”. Kullerstenarna skimrar i en mängd färgnyanser och för vår blick fram till de två männen på parkbänken i förgrunden, konstnären själv, elegant i bourgogneröd kostym och där bredvid vapenbrodern och konstnärskollegan Birger Simonsson i plommonstop och rutiga byxor. Att det är ett torg i en liten västkuststad är självklart för den invigde, men visst skulle det lika gärna kunna vara ett litet torg i Frankrike! Hade inte första världskriget stoppat den unge konstnären 1914 från att bege sig tillbaka till Paris och Sydeuropa hade han han troligen inte hunnit återvända och bosätta sig under åren 1914-16 i sin barndomsstad. Kanske hade denne begåvade konstnär stannat i Frankrike och hans liv hade fått en annan historia. mentalt hade Kungälv alltid följt honom, denna lilla idyll vid Nordre älv inte så långt från Göteborg. Motiven från Kungälv blev Sandels främsta och ”Torget i Kungälv” är ett nyckelverk. Gösta Sandels samtid ansåg att allt han rörde vid blev poesi, kvinnomodellerna blev sjöjungfrur och ryttarna flydde i sporrsträck på häst bort från ovädren som hotade uppe i de mörka molnen, i den aktuella målningen är det stämningen och stillheten som skapar det poetiska. Ett stiligt konstverk målat av en man som hans norska konstnärsvän Henrik Sörensen så vackert kallade för ”Riddar Drömmare av sol och snö”. ”Torget i Kungälv” har varit i familjen Sandels/Lagerkvists ägo alltsedan konstnärens bortgång 1919, först hos hustrun Elaine och därefter i arv till Bengt Lagerkvist.