"Slottsgrinden, Julebaek, Hellebaek"
Signerad Isaac. Utförd 1917. Duk 65 x 46,5 cm.
Tidigare i Jarl Lublins samling, Stockholm.
Konstakademien, Stockholm, "Isaac Grünewald", 7 februari - 1 mars 1959, kat nr 61.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Isaac Grünewalds målningar 1904 - 1944", 7 - 29 oktober 1944, kat nr 112.
Konst i svenska hem", band 10, upptagen sid 558 under samling 983: "Fil. Dr Jarl Lublin, Brahegatan 32, Stockholm" (felaktigt daterad 1916).
Under krigsåren blev Köpenhamn en viktig mötesplats för många nordiska konstnärer. För konstnärsparet Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén blev kontakterna med Danmark mycket intensiva mellan 1916-1918, för dem liksom för andra konsntärer blev den danska huvudstaden ett andningshål, ett Nordens Paris under den kulturella isolering som första världskriget innebar för många av de konstnärer som spenderat det tidiga 1910-talet i Frankrike.
1917 fick Isaac möjlighet att göra en separatutställning i "Den Fries" lokaler och året därpå en i "Dansk Konsthandel". De danska utställningarna innebar publicitet, men också ekonomisk framgång för Isaac och Sigrid som t ex fick sälja varsitt konstverk till den store danske konstsamlaren Tetzen-Lund.
I "Slottsgrinden, Julebaek, Hellebaek", utförd sommaren 1917, fångar Isaac en varm sommardag i Hellebaek, nära Helsingör.
Isaac Grünewald verksam som bildkonstnär och keramiker samt professor vid Konstakademien i Stockholm under åren 1932-42. Grünewald hade en ledande ställning i den svenska moderniströrelsen under 1910-talet och blev dess företrädare i Sveriges samtida konstdebatt. Han var elev vid Konstnärsförbundets skola och vid Henri Matisses öppna akademi i Paris. 1909 debuterade han vid ”De ungas” samlingsutställning med konstnärer som Ture Ander och Arvid Nilsson. Grünewald betraktade sig själv som expressionist då hans fokus låg på konstverkets uttryck. Paul Cézanne var en konstnär som inspirerade honom likaså hans fru och kollega Sigrid Hjertén. Han skildrade det sjudande storstadslivet i överraskande vinklar, ofta i fågelperspektiv, virtuost behandlade i regnbågens klara färger. Hans målningar är tagna ur verkligheten, men inte fångade framför motivet utan ur minnet. Han målade staden och dess virvlande liv, utsikter, parker och interiörer. Med diagonaler och avskärningar byggde han sina kompositioner och underströk växelspelet mellan de varma och de kalla färgerna. Under tiotalet är han påtagligt påverkad av Matisse. Under tjugotalet förändrades hans stil sedan han återvänt till Paris. Landskapen målades direkt inför motivet, så även en rad av färgstarka blomsterstilleben och nakna modeller. Senare närmade han sig verkligheten än mer, men övergav aldrig helt minnesmåleriet.
Läs mer