"Svart ros"
Signerad Erik Olson och daterad 1929. Pannå 24 x 17,5 cm.
Tidigare i konstnären Stellan Mörners samling, Saltsjö-Duvnäs.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Halmstadgruppen", 25 februari - 19 mars 1939, kat nr 371.
"Konst i svenska hem", del 7, upptagen samt avbildad sid 344 under samling 567: "Konstnär Stellan Mörner, Saltsjö-Duvnäs".
Viveka Bosson, "Erik Olson. En sökares vandring. Del I", 2001, avbildad sid 120.
Erik Olson föddes rakt in i det moderna tidevarvets århundrade. Ovetandes om att världen runt omkring honom upplevde de största förändringarna i mannaminne slog han upp sina ögon den 9 maj 1901 i Halmstad. Industrialism, socialism och modernism var några av de strömningar som höll på att skapa ett annat samhälle än det hans föräldrars generation upplevt. Trots att han växte upp i ett arbetarhem var Erik, och även hans bror Axel, tidigt på det klara med att de ville bli konstnärer. Tillsammans med kusinen Waldemar Lorentzon bildar de tre konstnärsgruppen Gnistan 1915.
En avgörande händelse för de tre unga konstnärerna sker 1919, då gruppen Gnistan på en amatörutställning i Halmstad uppmärksammas av ingenjören Egon Östlund, som introducerar dem för sin skyddsling Gösta Adrian Nilsson. GAN är redan etablerad internationellt och blir den som visar de unga Halmstad-konstnärerna vägen till den europeiska avantgardismen. Det är också GAN som blir inträdesbiljetten till Légers Académie Moderne i Paris, dit Erik Olson reser tillsammans med Waldemar Lorentzon i början av 1924. De båda kusinerna lyckas hyra en lägenhet mitt i smeten på 86, rue Notre-Dame-des-Champs där de blir grannar med såväl GAN som Grünewald. I bottenvåningen ligger Légers akademi som med Erik och Waldemar fått två nya elever.
Hos Léger lär Erik Olson känna Otto G. Carlsund, som tar med de två unga svenskarna till Paris nattliv och platser där dåtidens avantgarde träffades som Dôme, Rotonde och senare även La Coupole. Erik känner sig som i paradiset och insuper de nya vindar som blåser i Paris, den avantgardistiska konstens Mecka. Trots att han lever på ruinens brant lyckas han inte bara gå i lära hos mästaren Léger utan beger sig så fort tillfälle ges ut på studieresor runtom i Europa där han ivrigt studerar alltifrån Giotto och Cimabue monumentala konst till Kandinskys abstrakta målningar.
Till slut tar pengarna slut och Erik tvingas återvända till Sverige för att samla ihop medel för att kunna återvända till Paris. 1927 är han åter på plats igen och som den sökare han är fortsätter han att utforska den konstnärliga scenen i Paris. Han kommer nu i kontakt med mer puristiska inriktningar med konstnärer som Ozenfant, Mondrian och Christian Berg. Bland sina konstnärsvänner från Halmstad är Erik Olson den som sticker ut internationellt. Inte bara var Erik den som Léger valde som en av sina personliga medarbetare, Erik var också den ende, inte bara svensk, utan även skandinav som var inbjuden att ställa ut i utställningen Mondrian, de Stilj and their impact på Marlborogh Gallery i New York 1964. Erik Olson ställde även regelbundet ut tillsammans med Otto G. Carlsund och Christian Berg i Paris. I november 1928 ställde trion ut i Göteborg tillsammans med GAN. Med anledning av denna utställning skrev Jan Torsten Ahlstrand följande i SDS 1986: ”Det var ingen tillfällighet att GAN till medutställare i Göteborgs konsthall 1928 valde Christian Berg, Otto G. Carlsund och Erik Olson – de främsta i den tidens svenska avantgarde.”
Erik Olson föddes 1901 och växte upp i en enkel sjömansfamilj i Halmstad. Redan i unga år visste han att han ville bli konstnär, 1915 bildar han gruppen Gnistan tillsammans med brodern Axel Olson och kusinen Waldemar Lorentzon. Hans debut sker vid en amatörutställning i Halmstad 1919 då han upptäcks av konstkännaren Egon Östlund som förmedlar kontakt med konstnären Gösta Adrian Nilsson (GAN). Mötet med GAN påverkar honom starkt, då denne stöttar Erik och vidgar hans horisonter mot den europeiska avantgardekonsten. 1924 kommer Erik Olson till Paris där han ingår i Fernand Légers första elevkull på Académie Moderne. Han bosätter sig i Paris mellan 1927 och 1935 och är en bidragande faktor till att föra in surrealismen i Norden. I den franska huvudstaden ställer han ut med den konkretistiska gruppen Cercle et Carré och han deltar i flera av de stora internationella konkretist- och surrealistutställningarna världen över, bl.a. med Mondrian i New York 1964 som enda representant från Skandinavien. 1935 går flytten till Danmark där han blir medlem av en dansk surrealistgrupp i Köpenhamn. 1940 blir hans konst svartlistad av nazisterna och sommaren 1944 flyr Erik Olson det tyskockuperade Danmark och för att bosätta sig i Halmstad, där han ställer ut med Halmstadgruppen, vars medlem han varit sedan 1929. Präglad av surrealismen byggde Erik Olson broar till det undermedvetna, till drömmarnas och visionernas land. Under 1930-talet ser flera av hans mest visionära verk dagens ljus och under 1960- och 70-talen återkommer stråk av surrealism i hans konst i extatiska och erotiska rymdfärder, nyuppfunna mytologiska gestalter och labyrintiska rymder med så kallade "omöjliga perspektiv". 60-talets apokalyptiska orosmoln och flodvågor förvandlas under 70-talet till skimrande ljusmålningar, vilka inspirerades av tidvattnet och rymden i Bretagne. 1971 fick han Prins Eugen-medaljen som delas ut för "framstående konstnärlig gärning". Erik Olson avled 1986.
Läs mer